De utvalda

Precis innan Ethan kom ut mötte han kungen som inte såg glad ut. "Du ska fortsätta träna med min soldat" fräste han till honom.
Ethan nickade och suckade då han kom ut. Han skulle bli blåslagen igen. Soldaten väntade redan och Ethan gick fram och det började.

Eletha blev väkt av knackningar och en piga med skrämd uppsyn tvingade henne upp. Var det inte för att hon var så ung och skulle få stryk annars hade Eletha vägrat.

Stod på sina knän och torkade bort blod från läppen som gått upp igen. Soldaten hånade honom. "Kom igen, kom upp då svaga särling".

Eletha kom trött ut på darrande ben, men såg det som inte fick hända. "Han är allt annat än svag." sa hon och kom fram till soldaten och Ethan.

Ethan såg upp med trött blick. "Eletha, gå och träna" sa han då han inte ville att hon skulle se honom. Han kom äntligen upp och det dröjde inte länge fören soldaten gav honom ett slag igen.

"Ethan" sa Eletha bara och kom fram tog tag i soldaten och skulle slå undan honom. Men hon kunde inte, styrkan var borta, hur var det ens möjligt?

Ethan la handen för sin blödande läpp men skyndade fram då soldaten bara kastade undan Eletha som om hon var en liten unge. "Låt henne var" sa han nu med ilska.

Eletha slog hårt till marken, nu rädd på riktigt. Att förlora något som var en del av henne var som att förlora ett ben eller en arm hon kände sig försvarslös.
"Ethan, gör det inte." sa Eletha svagt och masserade i skallen där hon slagit i.

Ethan lyssnade inte utan knöt näven och slog hårt till soldaten. "Eletha, gå härifrån och träna" sa han med hård röst och lyckades blockera slaget från soldaten med armarna.

"Träna?" sa Eletha men gjorde som hon blivit tillsagd. Hon kastade en blick på Randa som log glatt ner från ballkongen där han stod. Träna betydde slåss, om hon inte kunde det då? Kanske pilbåge, Eletha var rädd.