Förändrad värld Lupple & Medi

"Men varför har du dom då?" Hon drog på sig en kofta och reste sig upp.
"För att ni måste jag förstår det. Men det är så tråkigt." Hon lutade sig mot honom.
"Du är så vänlig. Jag vill att du biter mig ikväll."

"Jag tänkte väl att du behövde en paus." Hon smekte hans kind.
"Hur går det?" Hon såg på honom.

"Det låter bra. Då ska vi göra det." Sa hon och log.
"Så Jimmy ska vi spela sen ikväll? Så du får slå mig som vanligt? Jag är så dålig på schack."

Han kramade om henne och smekte hennes kind. "Exakt. Måsten är supertråkiga." Viskade han och såg sedan på henne. Nyfiket. "Jasså? Vart då?" Undrade han mjukt och kysste hennes kind lätt. "De andra verkar byta om. Vill du också?" Sa han lugnt.

Dorian la armarna omkring henne. "Det går framåt. Vi har hittat något som får honom avsatt som chef. Just nu försöker vi hitta något att hålla över hans huvud. Information. " Förklarade han. "Hur går det för dig?' undrade han nyfiket.

Jimmy nickade sakta. "okej." Sa han och log mot henne.

"Armen..." sa hon och skakade på huvudet.
"Nej det här går bra. Om inte du vill att jag byter om." Sa hon och såg in i hans ögon.
"För då byter jag." Hon såg blek ut.

"Jag kan nog lista ut saker. Men om det är till någon nytta så vet jag inte det. Jag tror Lucifer vet saker. Kanske ringa hit honom?"


Hon såg på hans kopp.
"Vill du ha mer?" Frågade hon försiktigt. Lade huvudet på send och betraktade honom.

Han skrattade lite. "Är du allvarlig nu? I armen?" Frågade han och smekte hennes kind. "Nej du måste inte kära Rhiannon. Kom så går vi till biblioteket." Sa han ömt.

Dorian såg på henne. "Åh berätta vad du tror, jag har mina hypoteser också." Viskade han för att sedan sucka. "Lucifer? Varför skulle han veta?" Undrade han.

Jimmy såg på den tomma koppen och skakade lite på huvudet. "Nej tack, det går bra." Viskade han. Kände hennes blickar och ville nästan krypa ned på golvet. Det var som en säker plats men han satt kvar på stolen. "Ska ni döda honom?" Frågade han försiktigt.

"I halsen då?" Frågade hon och såg på honom och började att gå. Hon ville ha en vetekudde så gärna och hon gick sakta medan hon såg över axeln.

"Jag vet inte. Kanske han vet att en ny kom till? Kanske fråga far." Hon suckade.
"Han av någon borde veta."

"Nej det kommer vi inte." Maria hatade att ljuga men det var för att Jimmy nu var så skör.
"Vi kommer inte att göra det så oroa dig inte. " Hon log mjukt.
"Jag ska snart tillbaka men vill du göra något så sätt dig och gör det. Ropa om det är något."

Han ryckte på axlarna." Vi märker." Sa han lugnt och ledde in henne i biblioteket. Snart kom en av hans tjänare in med en vetekudde och han la den över hennes mage och la en filt omkring henne. "Sådär." log han stolt.

Dorian såg på henne. "Din far, det är så smart Halo." Viskade han. "Men jag kan börja med Lucifer. Han känner ju alla lite konstiga." Sa han roat.

Han skrattade mjukt. "Åh det är bra. Mycket bra." Viskade han lättat. "Jag ropar." Lovade han.

"Hur visste du att jag ville ha en vetekudde?" Hon såg på honom och kröp ihop.
"Kan du ta fram en bok åt mig? Någon du gillar."

"För far... han vet väl om alla själar som inte kommer. Han känner av vilka som förloras."

"Bra." Hon reste sig och kramade honom mjukt. Sedan gick hon iväg och log mot Alexander.
"Jimmy mår bättre."

Rafael log mot henne. "Jag har forskat kring detta ämne. Och när många har sin period. Så säger de nej fast de menar ja. " Sa han. "Och vetekuddar hjälper alltid." Fortsatte han glatt. Tittade igenom bokhyllorna och plockade fram en av sina favoriter. "Jag måste tyvärr gå igen, men ropa om det är något." Viskade han.

Han nickade sakta. "Ja det är sant. Men jag är lite rädd för din far." Viskade han ärligt.

Alexander såg på henne. "Bättre? Han är en stor fara för oss. Får han chansen kommer han ta sig till Allan. Det är jag säker på. Han kan inte ens rå för det själv. " Viskade han.

"Så du har forskat i det här?" Hon tog emot boken och blickade på honom. Ville be om en puss på pannan men nickade.
"Ha så tråkigt." Sa hon med ett litet leende som spred sig på hennes läppar.

"Men det är väl jag som ska tala med honom?" Hon såg på honom och tog fram sin mobil.
"har jag tillåtelse att gå ut sen? Måste säkert ut till byn om han kommer."

"Han mår bättre i sinnerlag Alexander. Vi kanske kan dra ut information ur honom? Men göra det rätt? inte bara rakt ut" Sa Maria och såg över axeln.
"Hypnos?"

Han nickade allvarligt. "Såklart." Viskade han och smekte hennes kind. "Vill att du mår bra." Sa han ärligt. "Tack Rhiannon." Viskade han och lämnade sedan rummet.

Han skrattade lågt. "Just det. Såklart, ring honom du." Log han. För att sedan se på henne. "Halo, det behöver du inte ens fråga. Klart du får gå ut " Viskade han.

Alexander svalde hårt. "Varför skulle hypnos vara bättre? Det känns mer oärligt än att bara fråga." Sa han ärligt.