prs yehet & kkaebsong

"Hmh.. pandor på va söta, men det skulle höja ett par ögonbryn ska du veta." Påpekar Joshua med ett leende, låter armarna slingra sig om nittonåringen som börjat klamra sig fast hos honom. Han gnäller till när Zihao än en gång slickar honom över ansiktet, åh jösses. "Du agerar ungefär likadant ja. Men vad jag menar är att det bara är naturligt att du förlorar kontrollen, det är väldigt konstigt att du kan styra över skiftningen, så jag tror att du tappar kontrollen ibland då det är vad varulvar gör." Försöker han att förklara med ett fundersamt ansiktsuttryck. "Det är skillnad mellan pussar och att slicka." Skrattar Joshua lätt, innan han drar sin egna tunga längs den äldres kindben.

”Det är väl inget fel med att höja ett par ögonbryn, eller?” Frågade Zihao och höjde menande på ett av sina egna ögonbryn. ”Och visst, men på i princip alla punkter har den där såkallade förbannelsen slagit snett..nåja, det är som det är, finns inte direkt någonting att göra åt saken antar jag”, fortsatte han med en liten suck för att därefter flina roat. ”Åh, Joshua då, jag råkar faktiskt tycka om att bli slickad i ansiktet av dig. Så för all del, fortsätt gärna.” Nittonåringen skrattade till och knäppte till den yngre i pannan. Det där skulle artonåringen defintivt få igen för senare, det vsr då ett som var säkert. Nu tyckte han i och för sig inte illa om det, men ändå.

"Men hur ska jag kunna tjuvlyssna på folk, om jag är en panda? Alla kommer förstå ju." Gnäller Joshua och klamrar sig fast på Zihao för att lämna små pussar över hela hans ansikte. "Tänk inte på det alldeles för mycket, okej? Vi kommer nog aldrig få ett rakt och sant svar." Säger han med ett magert leende, uppmuntrande och omtänksamt. När han sedan får höra att Zihao gillar slickandet, putar Joshua med läpparna, innan han lyser upp. Med all kroppenergi han har kvar sätter han sig gränsle över Zihaos midja, Gud såren kommer bara bli värre pågrund av alla rörelser. "Men du gillar inte att bli kittlad? Eller hur?" Med ett finurligt leende stryker han sina små fingrar över Zihaos bröstkorg, innan han börjar kittla honom.

Zihao himlade lite med ögonen och betraktade Joshua med en sned blick.
”Vem hade du tänkt tjuvlyssna på? Är det den viktigaste aspekten eller?” Frågade han och spärrade upp ögonen vid pratet om att kittlas. Visserligen älskade han när den yngre satt över honom på det där sättet - det var ju så mysigt. Men kittlingen? Fy fan rent utsagt. Nittonåringen tjöt i högan sky och började vrida och vända sig under fästmannen, försökte att trycka bort honom. Tyvärr blev både armarna och benen alldeles kraftlösa när någon kittlade honom. ”Jag svär på att du kommer att få igen för det här senare, jag svär på det”, ylade Zihao och lyckades på något sått fånga in Joshua i sin egen famn. ”Ska slicka på dig hela natten, din lilla fuling”, knotade han och började lämna pussar över de rosa lockarna.

"Definitivt den viktigaste aspekten, förutom att man blir söt och lurvig!" skämtar Joshua med ett nöjt leende, känner sig glad över att han kan kittla Zihao utan att han kravlar sig bort. Dock försvinner leendet när nittonåringen tar tag i honom, och sedan börjar prata om att slickas natten lång. Uschdå, det hade Joshua inte riktigt tänkt igenom. "Om du gör det lämnar jag dig i en fåtölj och lägger mig i soffan igen." hotar han och putar med läpparna för att resa lite på sig, så att han fortfarande kan sitta i gränsle över Zihao. Dock blir det inget mer kittlande, nej nittonåringen har en hel del saker han kan göra för att ge igen. Och det vill man ju inte. "Om du nu gör det, blir det inga fler kyssar för dig." lägger han till retsamt och lämnar en fjäderlätt kyss på nittonåringens läppar.

”För det där hotet tror jag verkligen att någon så kelsjuk som du kommer kunna uppehålla”, påpekade nittonåringen med ett lömskt leende och petade löst till Joshua på axeln. ”Och även om du kanske lämnar mig i en fåtölj så betyder det inte att jag kommer stanna där, har faktiskt min egen vilja”, sade han därefter och lipade mot den andre, samtidigt som en liten rodnad spred sig över kinderna efter den där lilla kyssen. Elakt. Den hade varit så liten att den knappt märkts. Nittonåringen putade med underläppen och lät huvudet falla lite på sned. ”Är det där allt jag får eller? Förtjänar kanske inte mer, vad vet jag?” Om sanningen nu skulle fram, hur brutalt smärtsam den än var, så gjorde han nog inte det. Han förtjänade inte ens artonåringens närvaro överhuvudtaget..dumma impulser, usch.

Förolämpat blänger Joshua mot den äldre, knäpper fingret mot hans kind av besvikelse. Visserligen är artonåringen vidrigt kelsjuk, men det kommer han ju inte vilja erkänna.
"Klart jag kommer kunna uppehålla det, tror du mig inte?" frågar han bittert och lämnar ännu mindre små pussar över halsen, käkbenen och kinderna. "Visserligen har du egen vilja, men jag kanske flyttar mig igen?" Nej, det kommer han säkerligen inte att göra. Han kommer vilja gräva ner sig i Zihaos famn även omm han inte vill tro på det eller ej. "Om jag nu inte lyckas hålla mig från att mysa med dig, kanske jag kan hålla mig från att kyssa dig." med ett finurligt leende lutar han sig fram igen och lämnar en liten längre kyss på Zihaos läppar. Klart han förtjänar det.

Jösses, ibland skämde Joshua verkligen bort Zihao. Nittonåringen slingrade armarna om den slanka kroppen och tillät kyssen att fördjupas en aning. Inte för mycket, men samtidigt inte för lite. Nu när han fick chansen att faktiskt kyssa den yngre på riktigt var det lika bra att ta den.
”Du vet att du motsäger dig själv va?” Undrade han och lutade sig tillbaka en aning, med rosiga kinder. ”Jag menar, du sa precis att du inte tänkte ge mig några fler kyssar..men typ två sekunder senare är du på mig precis som du brukar vara”, fortsatte Zihao och flinade retsamt. ”Hm, tror att du är lite beroende av mig faktiskt, på samma sätt som jag är beroende av dig. Du är lite som en drog när allt kommer omkring.”

Med rynkade ögonbryn reser Joshua sig upp från den äldres förbannade ord. Visst har han rätt, men än en gång, det behöver inte Joshua erkänna.
"Om du vill att jag ska hålla mina ord kan jag göra det.." muttrar artonåringen med armarna i kors och puttar sig bort från Zihao. Med putande läppar lägger han sig på andra sidan soffan istället, med näsan i vädret. "Tänkte vara snäll mot dig och ge dig några kyssar, men nu får det vara nog!"

”Men herregud, du är så barnslig just nu”, gnällde Zihao och kravlade sig fram till Joshua, över alla kuddar och filtar. ”Du klarar verkligen inte av när jag har rätt”, fortsatte han med samma flin på läpparna, som nu börjat växa sig större. ”Lilla, lilla Joshua, så gammal och klok men samtidigt lika fjantig som jag själv är. Intressant kontrast.” Nittonåringen klappade löst till den yngres puffiga kinder med ett retsamt skrockande. Det var alltid lika underhållande att sitta och reta artonåringen, då han alltid hade en massa roliga reaktioner. Zihao kunde verkligen inte få nog av dem.