Skriva av sig-tråden

Jag är en sån där person som alltid har höga krav på mig själv när det gäller skolan, en sån där som tror att hela världen ska gå under för att jag misslyckas lite med en skoluppgift/ett prov/whatever... Och nu är jag inne i någon slags svacka när det känns som om alla prov jag skriver bara går fruktansvärt DÅLIGT! även om jag pluggar och allt så känns det som om det går skit på proven!

Jag har haft den känslan på två olika prov nu och det är hemskt! Det känns som om jag ska börja gråta för att skolan är sååå krävande just nu!

Jag har inte fått tillbaka resultaten på de prov det känns som om det gått dåligt på ännu och jag är inte säker på att jag vill ha det! Det blir ju inte bättre av det faktum att nationella proven börjar imorgon vilket medför ungefär 1000 gånger mer stress och press! Det blir heller inte bättre av att jag är nära vän med klassens "Hermione"
som alltid ska diskutera proven i efterhand och "tävla" om hur många sidor man skrev, vad man fick och inte fick med och vilket betyg man sen får...
Vetskapen om att jag måste ha bra betyg för att komma in på den gymnasielinjen jag vill gå i första hand och verkligen, verkligen vill komma in på ger mig daglig ångest!

Just nu är jag så trött på grundskolan, vårterminen 9:an, jag vill bara börja gymnasiet eller ännu hellre bara fly till Hogwarts!

Mugglis, jag behöver en kram! </3

Så, idag fick jag veta det.
Jag är kär i killen som åker samma buss som mig, och idag fick jag veta att han inte gillar mig.
Jag går på på hållplatsen innan honom och jag stog i mitten dörren, jag ser att han går mot den dörren men sen ser han mig och går till den andra dörren. Tack, nu vet jag iaf vad du känner för mig. Och sen på musiklektionen så fick vi titta på film, jag kollade snabbt på min mobil och såg två nya sms, jag kollar och ser att jag fått en ny kusin!! Jag får gå ut och ringa min moster och gratta henne. Jag går runt och försöker ringa, men hon svarar inte. Jag tittar då upp och ser att killen jag är kär i och en annan i klassen sitter vid fönstret och pekar fingret åt mig. Grattis de har då lyckats förstöra den glädjen för mig också. Drip drop drip drop hörs nu mot tangentbordet. I HATE THIS. Tack om du brydde dig tillräckligt mycket för att läsa allt.

Massor med kramar och allt sånt till alla som är nere just nu ♥
Är också typ, EXTREMT jäkla nere nu, men ingenting jag vill skriva om här typ. Vill bara ge alla en liten extra kick, mugglisfolket, ni är så bra så. Puss ♥

Fan vad omoget! Även om det är svårt, försök att inte ta någon skit från honom för du är värd någon dubbelt så bra som han!

NDGWPHAGHWEQAHPJG. FAIL REBECCA FAIL.
Jag tappade nämligen bort mina nycklar för några månader sedan, och nu på sista tiden så har jag fått samtal från något företagsnummer, men inte brytt mig om att svara eftersom abonnemanget står på pappa. Fick ett samtal idag igen och fick för mig att googla numret bara för se vad det var, och får se att det är Svensk Säkerhetstjänst. Och jag hade två nyckelbrickor på min, varav än är päronformad (visste inte om den var registrerad dock) vilket Svensk Säkerhetstjänst nyckelbrickor är så.. Men förhoppningsvis har väl någon hittat mina nycklar så får väl se till att svara nästa gång. MEN ÄNDÅ, GAH, RAGE.

Under dagen har jag skrivit och skickat in sex skoluppgifter, startat upp en obligatorisk blogg till journalistikstudierna, lyssnat på två timmars föreläsningar om mytologi och läst tre kapitel om Osiris- och Baldersmyterna.

Nu ligger jag inte efter i någon kurs på vårterminen och jag önskar att mitt hjärta kunde sluta slå så panikslaget... men det verkar ha andra planer. =/

Asså åh, jag orkar verkligen inte.

Allt är skit nu, har inte ätit ordentligt sen i förra veckan. Inte okej, mina föräldrar vet inte om det. Dom vet inte om hur dåligt jag mår just nu.
I förra veckan fick jag besked om att min gamla lärare som betyder jättemycket, har fått en hjärntumör, och hon kommer inte att klara sig. Hon stod vid min sida genom mobbningen, stöttade mig och berättade för mig hur stark jag var. Hon betyder som sagt jättemycket för mig, och jag mår jättedåligt över det här. När jag fick veta det i förra veckan, så bröt jag ihop totalt. Sen i onsdags har jag gråtit varje kväll över det. Inatt grät jag i sömnen, jag drömde om henne.
I mångas ögon är det här säkert jättelarvigt. - En lärare. Dom ska man inte bry sig om, tänker ni säkert. Men vi hade en speciell relation. Hon var nästan som en väldigt nära mormor för mig.
I fredags hälsade jag på henne på sjukhuset, det kändes verkligen fel att se henne sådär. Hon trodde att jag och mamma var hennes barn. (Hon och mamma är/var nära vänner) Hon pratade om allt och ingenting, hon var helt borta. Jag höll på att börja gråta när jag såg henne, det var inte den person som jag lärt känna.

Läkarna säger att det bara är en tidsfråga när hon kommer gå bort.

Jag sitter och gråter nu. Ingen kommer någonsin att förstå relationen jag har till henne. Hon betyder så mycket för mig att det knappt går att beskriva. Bara tanken att hon snart kommer försvinna gör ont i mig.

Orkar inte mer, på riktigt.

Incendio Blir helt tårögd, när jag sitter och läser det du har skrivit om din lärare. Om det skulle hända min lärare skulle jag- med all säkerhet -reagera likadant. Finns ♥

Incendio: Blir så rörd av det du skrivit. Just för att jag vet att jag skulle reagera exakt likadant om det hände min lärare.
Finns om du vill prata. ♥

Incendio; I'm here if you need to talk, sweetheart!
Jag förstår hur det är att han en lärare som betyder så mycket. Jag har själv en lärare som alltid trodde på mig, stöttade mig och berättade för mig hur duktig jag var. När han slutade höll jag på att bryta ihop. Allt kändes värdelöst. Jag tyckte att allt kändes så onödigt utan honom.
Att ha en lärare som slutar är självklart inte samma sak som att den håller på att gå bort. Men jag förstår ändå på något sätt!
Så om du behöver prata så finns jag alltid här ♥