PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och nickade sakta och lade huvudet på sned och började skriva ner saker på latin och och räckte över lappen sedan till honom.
"Så?" Hon masserade sin nacke och log mjukt.

Dorian såg på lappen och bet sig lite i läppen.
Nog var det latin. Hon kunde skriva, prata och läsa det.
Han svalde hårt och såg på henne.
"Älskling, du är medveten om att det står på latin va?" Sa han tyst och såg på henne.
Han behövde prata med henne om detta- det var läskigt.
" Kan du ha gått någon språkkurs tror du? "La han till och lutade sig över bänken och såg på henne.
Smekte hennes arm sakta.

Hon såg på honom med en frågande blick och såg sedan på lappen. Skakade på huvudet och såg generad ut
"Gjorde jag? Är det dåligt?" Hon tog skeden och tog en till honungs sked och stoppade den i munnen.

Han svalde hårt och skakade på huvudet.
"Nej det är inte dåligt älskling. Det är bara förvånande, jag menar hur har du lärt dig det?" Sa han och studerade honungen, studerade henne.
"Hur känner du dig liksom?" Frågade han och såg på henne.

"Jag ser det framför mig bara. Det är som..." Hon funderade en minut och såg funderade en stund innan hon sken upp.
"Det är som att sova eller att äta. "
Hon såg på honom och lade huvudet på sned
"Det är naturligt bara "

Dorian nickade sakta, log svagt.
Han förstod vad hon menade, att det liksom var nått som hon redan hade nyckeln till, att hon knappt behövde anstränga sig.
Hon kunde det.
Precis som han kunde alla språk han någonsin lärt sig.
Men han blev fortfarande orolig, hur fungerade det? Varför fungerade det nu? Hon hade ju inte kunnat det förut? Eller?
Han bet sig lite i läppen.
" Okej. Ta med honung upp, vi borde börja packa." Sa han leendes och smekte hennes kind innan han sakta började gå mot deras rum.

Hon reste sig och satte på locket och skakade på huvudet.
"Nej det är okej jag är nöjd. " Hon såg på honom med ett svagt leende och tog hans hand och började gå efter honom och såg sig om.
"Jag behöver inget schampo eller balsam det finns där. Tandkräm likaså." Hon log medan hon gick upp för trappan och såg över axeln.

Väl inne i rummet så drog han fram två resväskor. La dem båda på sängen och öppnade dem.
" Det har du rätt i." Sa han och öppnade sina garderober.
"Kläder däremot." Sa han och funderade lite innan han plockade ned en del olika plagg i sin väska i ganska snabb fart.
"Typ så." Sa han och flinade lite.

Hon såg på honom och packade ner lite kläder i en egen väska, mediciner. Hon packade ner även en hårborste.
"Vi kommer ju att köpa en del där. Tur att vi flyger privat." Hon satte sig på sängen och iakttog honom.
"Tänker ni ha ett samtal om mig? Varför jag blivit så annorlunda?"

Dorian såg på henne, lite chockad över hennes fråga.
Han flinade lite.
" Väldigt tur." Instämde han angående flyget och gick bort till en tavla och plockade ned den och låste upp kassaskåpet bakom och kastade ned sitt pass i väskan och hennes också.
Han suckade.
" Antagligen inte eftersom ingen verkar villig att berätta vad dem vet." Sa han tyst.
"Jag tror alla är rädda, oroliga. Ingen vet ju vad som kommer hända." Sa han lågt och såg på henne.