De utvalda

"Du beter dig konstigt". Han kom in och satte sig på sin säng, fortfatande med henne i famnen. "Jag förstår om du bara vill sova, men du har sovit hela dagen".

Eletha suckade, då han väckte henne ur sin halvslummer med ord, "Är det fel?" frågar hon trött och försöker somna om.

Ethan kramade om henne. "Ja, för dig är de det". Han kysste hennes panna och la sig ner själv. "Har du bara sovit idag på sjukhuset? Har du fortfarande ont?".

Eletha rynkade pannan och försökte minnas, bara det var smärtsamt så minnen kom tillbaka, minnen som hon i det svarta glömt.
Ont hade hon ont? Var skulle hon ha ont? Hon skakade på huvudet, hon mindes inte, "Vet inte." sa hon och suckade.

"Vet inte?" Ethan rynkade på pannan han med. "Jag är riktigt orolig för dig" suckade han och strök henne över håret. "Randa slog dig, misshandlade dig, men får ide fungerade i alla fall".

Eletha nickade och mindes, som om hon trängt undan allt det dåliga. "Det gjorde ont." sa hon och mindes nu med en grimas.

"Jag förstår det" mumlade Ethan och drog en filt över dem. Han smekte hennes kind. "Men jag lovar, det känns bättre imorgon". Han själv hade ont han med, men han sa inget till Eletha då han inte ville lägga mer på henne.

Eletha nickade bara slött, hon orkade knappt bry sig och somnade slutligen trött.

Ethan studerade henne en stund då hon somnat. Han drog sig sakta ifrån och gick in till badrummet och synade sig själv i spegeln som fanns.

Eletha sov nu djupt och drömlöst äntligen hamnade hon i det svarta, i mörkret där allt var frid och hon ville stanna för alltid.