In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon började att få tårar i ögonen och började att gråta.
"Var du tvungen?" Hon slängde sig i hennes famn.
"Att flytta ut innan man är 17 och detta är ditt hem. Åh!" Hennes gråt hulkades i skratt.
"titta på mig. Jag gråter över ett hus!" Hon log mjukt.
"Jag måste nog åka med David. Han har visst hämtat en limousine."

Hon nickade.
"Ja låt oss njuta. Vi kan gå på en promenad i solskenet sen. Du är värd det. Hur länge skulle du få ha ringen? Jag tror du får ha den över dagen nu eftersom vi flyttar och får den när du är riktigt redo."

Adelaide skrattade och kramade om Halo. "Såja, det var inte meningen att du skulle börja gråta. Jag kommer också att sakna det här huset, men.. Vi kommer ju skapa nya minnen där, i palatset, eller hur?" Hon log och strök med handen över hennes rygg för att sedan lossa sig från Halo. "Det blir bra. Åk med David. Jag kan följa med dig om du vill, annars åker jag och Caspian bakom er." Hon log vänligt och torkade bort Halos tårar med tummen. "Vi går ner till de andra nu." Hon tog hennes hand och ledde henne ut från rummet.

"Det låter bra.", sa han och nickade gillande. När hon nämnde ringen såg han förvånad ut och iakttog den på sitt finger för att se på henne igen. "För dagen. Det är väl som du säger, jag måste visa min lojalitet. Julian måste veta att det går att lita på mig." Han tystnade och iakttog Mira. "Du är väldigt fin idag, Mira." Han rörde vid hennes kind.

Hon tog hennes hand.
"Snälla åk med mig. Mitt hjärta slår för fort för att jag ska åka ensam." hon log och drog med sig henne mot David som öppnade dörren för henne.
"Ers höghet." Han bugade sig djupt för henne.

Mira log och nickade.
"Precis. Det är för dagen. Du vill väl komma med mig direkt så måste vi åka typ nu." Hon log.
"Och då kan du ju inte gå ut tan ring. Så Julian lånade ut den bara för att du skulle förflyttas samt presskonferensen."

Adelaide nickade. "Självklart. Jag åker med dig. Ska bara meddela Caspian om det med."
Caspian väntade på de nere i hallen och Adelaide berättade att hon skulle iväg med Halo. Han nickade och försvann ut till sin bil.
Adelaide följde efter Halo. "Tack, David.", sa Adelaide och steg in i bilen för att sätta sig bredvid Halo. "Hem ljuva hem.", sa hon och kramade om Halo som för att trösta hennes nervositet.

"Javisst, Mira. Jag kommer.", sa han glatt och följde efter henne till hallen.

Hon log mjukt och klev in i bilen. Hon spände fast sig och lade väskan mellan sina ben. Hon lutade sig tillbaka.
"KOmmer folk byta kläder på mig?" Viskade hon och såg på sin klänning.
"Det kommer kännas så underligt." Hon log mjukt.
"Men denna håruppsättning är din." Hon log.


Hon tog hans hand och tog honom med sig.
"Vi kan gå redan nu. Det är ingen fara." Hon klev ut i solskenet och slöt ögonen.

Adelaide lutade sig tillbaka. "Jag vet inte, Halo. Jag vet lika lite som dig. Har inte Mira, eller någon annan, berättat för dig om ditt schema idag? Julian kanske?" Hon lät osäker. Hon hade inte sett till honom idag, men förmodligen var han också med någonstans. Han var ju trots allt Halos förälder.
"Och du är jättefin, Halo.", sa hon då och kramade om hennes hand.

"Så bra." Leo följde efter Mira ut från huset.

"Nej vi sov rätt länge sen duschade vi sen åt vi sen är vi här. Vi har inte hunnit med så mycket." hon såg på henne och log mjukt.
"Du är bäst vet du det." Hon lutade sig tillbaka och suckade.
"Jag är så törstig." viskade hon och sträckte sig mot ett litet kylskåp som stod vid kanten och tog fram två småflaskor med vatten och räckte den ena till Adelaide.
"Du med."

Hon började gå och log.
"Hur känns det?" frågade hon och log. Det var soligt och hon slöt ögonen.
"Det här är det bästa egentligen med ringarna. att vistas ute utan att skada Halo."

"Ja, det är sant.", instämde Adelaide och blickade ut genom fönstret för att lokalisera var David körde de någonstans. De passerade skolan de gått på och ett leende formades på hennes läppar. Fina skolan. Hon skulle sakna tiden där. Men så drog hon ur tankarna och såg på Halo igen när hon räckte över en vattenflaska. "Åh. Tack, Halo." Hon tog emot den och skruvade av kroken för att smaka av den kalla drycken.
"Så, tog du med talet? Vad är det du ska säga, vet du det?"

"Bra. Det känns.. bra." Leo skrattade och såg sig om och njöt av värmen mot hans hy. "Det känns för bra för att vara sant." Han log och gick bredvid Mira från deras hus. "En dag kanske det här är min vardag."

Hon skruvade av locket och skakade på huvudet.
"talet är i det nya huset, palatset. det är där ifall jag skulle glöma det." Hon flinade.
"Julian vet tydligen att jag är glömsk när jag är nervös." hon log. och slöt ögonen.
"Jag har aldrig åkt så här långt förut från staden." viskade hon.

Haon nickade.
"Det kommer bli din vardag." Hon stannade upp.
"vad tror du om att springa till huset? Det kommer ta en minut men jag kan hålla i dig."

Adelaide nickade och såg ut att tänka efter. "Caspian pratade om palatset tidigare. Han har försökt söka upp dess historia." Hon log då och såg på Halo igen. "Han sa att det inte fanns så mycket att läsa om det. Kanske det finns någon hemlighet eller så?" Hon lät genast mer uppspelt. "Jag vet inte.", tillade hon sedan och ryckte på axlarna för att blicka ut genom fönstret.

Leo nickade. "Det ser jag fram emot."
Han såg sedan på Mira med en road min. "Springa? Absolut. Håll i mig." Han gav ifrån sig ett skratt och lade Miras armar runt honom för att sedan sätta fart därifrån.