PRS Lupple & Medi

"Vi är lika gamma älskade." Påpekade Maria och log svagt och såg mot taket och suckade.
"Hon är vaken."

Hon såg på honom och rynkade på näsan.
"Igår har jag sovit en dag redan?" Hon lade sina armar om honom och såg sedan chockad ut.
"Så Elezabeth var förra?" Hon svalde hårt och tryckte sig mot honom och mumlade på latin. sen gick över till ett annat språk.

Lathan nickade.
"Ja men det handlar inte om en strid. Det handlar om nått riktigt hemskt." Sa han tyst och pussade henne lätt.
" Ta hand om henne. Se till att de kommer iväg." Bad han för att sedan lämna huset och springa en lång väg därifrån med Alexander i hälarna.

Han nickade sakta. "Du var trött." Sa han tyst och smekte hennes kind och höll henne närmare sig.
" Jag tror det." Sa han ärligt och lyssnade, förstod vad hon sa på latin. Det andra språket kände han igen men kunde inte tyda.
"Älskling, vi går ner nu." Sa han och skopade upp henne i famnen och bar ned henne mot köket för att ordna med honung.

Hon såg på honom och nickade, tog armarna om honom och tryckte sig om hans kropp och sträckte ivrigt ut handen för att ta skeden från honom och stoppade den i munnen och hela hon verkade må bättre. Hon sjönk tillbaka och såg på honom.
"Älskade vad är det?" Hon såg på sin ring och drog upp benen.
"Vart är din pappa? Jag vill fråga honom en sak."

Dorian såg på henne, smekte henne lätt över håret och svalde hårt.
Ville ju berätta men det skulle ju antagligen skrämma henne för han var skrämd, otroligt skrämd.
Vad var felet?
"Inget, bara orolig. " Sa han och log svagt och gjorde i ordning lite blod till sig.
" Han är inte här. Jag vet inte vart han är." Sa Dorian ärligt och vände om mot henne med koppen fylld med blod och började dricka.

Hon såg på honom och drog upp benen och såg ner på sin kropp och svalde hårt.
"De vet något. Alexander ljuger för både dig och mig." Hon såg upp på honom och hennes blick var nu kall.
Hon öppnade munnen men hörde ett brak och vände sig om.

Dorian såg på henne, lyssnade och såg hennes blick.
Det var inte Willows blick.
Han bet sig hårt i läppen.
" Jag säger inte emot dig älskling, de vägrar dock att berätta. De kanske är och söker mer information för att kunna berätta nått mer än bara nått lösryckt. De ljuger inte för att vara elaka. " Sa han tyst.
Men tittade sedan upp och stirrade mot ljudet.

"Men de ljuger spellar ingen roll om det är för gott eller ont." Hon såg någrar vargar leka och hon öppnade munnen men stängde den igen och sträckte fram skeden.
" Ge mig hela burken jag behöver det-´." Hon såg på burken med honung och verkade inte speciellt intresserad av riktig mat.

Dorian såg på henne, fundersam.
" Mm kanske det." Sa han tyst och flyttade över burken till henne.
Fick en känsla att hon såg, eller kände för honung som han gjorde för blod.
"Så vilken honung är godast?" Frågade han lugnt.

Hon tog skeden och började att äta och såg upp på honom och lade huvudet på sned.
"Den här för den verkar slungad från en gård. Köpt honung från butiken är sådär."

Han nickade sakta, det var otroligt intressant att hon kunde känna det.
" Vi kanske får skaffa oss egna bin." Sa han med ett snett leende.
"Så blir det säkert jättegod honung." Förklarade han och drack upp sitt blod och slog sig ned, mittemot henne.
Han tog upp ett papper och skrev ned olika ord på en lista, en packlista men skrev det på latin.
" Ska vi ha med något mer på resan?" Frågade han och gav över pappret.