Förändrad värld Lupple & Medi

"Hur vet vi att det stämmer?" Theodore synade Dorian.
"Han kanske har varit under jord så länge?"

"Det är klart att du får. Vi kom väl hit för att göra det." Hon satte sig och räkte borsten till henne.
"Kör igång.." Sa hon och log.

"Jimmy?" Maria hade letat omkring deras marker och stannade upp.
"Snälla kom fram. Jag är inte arg på dig."

Dorian funderade lite. "För han har en viss, stil. På sin tortyr. Det är inget som han bara började med. Och ah jag vet inte. Han känns vara i den åldern bara." Sa han och suckade. "Men däremot, han ser ganska ung ut. Han kan bara varit typ 20 när han blev förändrad. Så jag vet inte. Han kanske bara är 50 år?" Sa han tvekande. " Vad är hans ursprungsspråk?" Undrade han.

Aurora tog emot borsten, den var vacker. Försiktigt så började hon borsta hennes långa, magiska hår.

Jimmy hade letat sig ut till slut, ut från rummet och satt just nu på knä, på den kalla marken. Dold i några buskar. Han hörde Maria ropa efter honom och försökte vara helt stilla.

Han funderade och lade huvudet på sned.
"Så ung? Det verkar ju inte så absourt som du säger." Theodore försökte minnas.
"Vet du vad han har för språk från början?" Han såg på Rafael.

"Så vad gillar Aurora att göra? Läsa, måla eller se på film?"

Maria hörde honom och vände blicken mot honom. Hon sjönk ner på huk och såg sorgsen ut.
"Snälla Jimmy. Jag är inte arg, ingen är arg på dig. Vill du inte äta lite chokladpudding? jag vet att du gillar det. Sen kan vi spela schak. Sen kanske du kan sova en stund."

"Han är ung, i våra mått. Det är jag helt säker på. Han är lite...lillebrors känsla ibland. "Sa Dorian fundersamt. Rafael skakade på huvudet. "Nej, jag vet att han bara pratar engelska. Alltså vad han visar, ingen aning om vilka han kan. Men jag tycker att han har lite brytning. Inte alltid, utan när han blir upprörd eller så. Då känns det som det kommer fram lite mer." Sa Rafael ärligt.

Det var så mycket hår men hon älskade det. Det var så lugnande. "Hm, måla." Sa hon ärligt.

Jimmy skakade lite på huvudet. "Jag gjorde Flora upprörd. Det var inte snällt." Viskade han. Han ville varken äta eller spela något.

"Ja nu när du säger det. Men är det franska man kan höra? Typ så svag det är knappast hörbart?" Frågade Theodore och nickade sedan.
"Ja han verkar ganska arrogant. Vill visa vad han har och vill leka med de äldre barnen."

"Så när du är klar kan jag ta fram lite av mina målarsaker. Dorian vill lära mig. Så du kan få måla med."

Maria tog sig ett steg närmare.
"Oh Jimmy det är inte ditt fel. Ni båda är hjärntvättade av det monstret. Du var bara skinn och ben. Du var under viktig men nu börjar det se bra ut." Hon log.
"Jag kan höra med Alexander om han kan ta bort det samtalet. Så du inte oroar dig. Så vill du inte komma med mig in? Vi kan vara i vardagsrummet. Själva."

Rafael skakade på huvudet. "Tror inte det. Något europeisk språk är grunden i alla fall." Sa han tankfullt. Dorian flinade lite. "Väldigt mycket så." Sa han ärligt. "Jag tror han är riktigt ensam. Jag menar vi alla, vet att detta liv kan vara ensamt men det är som han inte är kapabel att få några vänner. Och när man lyssnar på typ Jimmy så verkar det som att de är vänner, så frågan är om någon vän har gjort såhär mot honom?" Sa Dorian. Nu spekulerade han enbart. Men han var lite underlig, den där Allan.

Aurora sken upp. "Åh gärna." Sa hon glatt.

Jimmy skakade lite på huvudet. "Åh han är inget monster." Viskade han sorgset. Nickade sedan. "Gärna. Flora behöver inte höra allt. Hon är ganska ny." Förklarade han för Maria. Det var kallt, och han kände sig blöt om knäna. "Okej." Viskade han efter flera minuter och tog sig upp på benen. Gick iväg med darrande ben.

"Så frankrike är inte europeisk?" Sa Theodore och höjde ena ögonbrynet. Sedan nickade han.
"Ja han verkar så ensam. Och Jimmy verkar så fäst som du säger."
Han sträckte på sig.
"Ska vi ta tio minuters paus? Och samla tankarna?" Han såg mot Lathan.
"Vi behöver inte ta allt idag."

"Då säger vi till det. Hon verkade ganska upprörd. Hennes hjärta slog så fort att jag var rädd för hennes hälsa." Hon höll ut sina armar.
"Jag ska ta hand om dig tills du ler igen."

Lathan såg på dem och nickade. "En paus blir bra. Kanske längre än 10 minuter?" Föreslog Lathan. "Skulle vilja ha med min bror på resten av samtalen." Log han och lämnade sedan rummet.
Dorian såg på dem. "Jag är glad att ni är villiga att stänga ned den. Senare." Log han. Lyssnade upp efter Halo som verkade helt upptagen så han tog sitt blod och gick ut från huset och studerade naturen lite.

Rafael såg på Theodore. "Varför har du inte sagt att vi kidnappar barn från familjer? Sist jag visste något, så tog vi oönskade barn." Sa han lite upprört.

Jimmy nickade. "Hon får inte bli sjuk. Snälla hjälp henne." Bad han. Gick lite närmare Maria men vågade inte riktigt röra vid henne även om en kram skulle kännas skönt.

"Det låter som en ra idé Vi säger en halvtimme. Så vi hinner få tankarna att sjunka in."
Han såg på sin bror och såg sorgsen ut.
"Det såtr i formulären vi fick om dem. Du är väl medveten om det och jag trodde du var okej med det. Det är där havande dockor kommer in. De har bestämt sig att sluta kiddnappa unga kvinnor och män"

"Hon är hos världens bästa läkare." Hon sänkte armarna och log.
"Vill du ha något att dricka? Vatten kanske?" Hon reste sig och höll ut sin hand.
"Och du fick så mycket beröm av Halo och de andra. Att du var så bra assistent visste inte jag du var. Kanske kan göra om det?" Frågade hon och log.

"Jag läste väl inte varenda paragraf på det där tråkiga pappret." Suckade han och skakade irriterat på huvudet. "Ska vi börja träna bebisar Theodore? Det är ju sjukt." Viskade han. "Tycker du att det är bra att Aurora är så...tveksam till allt?" Frågade han sedan.

Han skakade på huvudet. "Kanske den där varma chokladen." Viskade han oroligt. Tog försiktigt hennes hand.