prs yehet & kkaebsong

När den äldre sedan ställer sig upp, och är påväg ut ur badrummet, griper Joshua kvickt tag i hans hand, ansiktet fortfarande gömt mot knäna.
"Jag vet att du inte kan göra någonting åt saken... jag sa att jag får fixa det." mumlar han och tvingar blicken upp mot Zihao, stirrar på honom med stora ögon innan han släpper handen. "Tänker du sticka igen? Kan du inte bara stanna för engångsskull?" med hes röst reser Joshua sig upp. Benen vinglar till, och armarna finner sig än en gång runt sin överkropp, som att hålla om såren skulle få dem att försvinna. "Varje gång du lämnat mig har jag gått ner så jävla mycket i vikt för att det var det enda jag kunnat kontrollera, om du sticker igen, kommer jag med största sannolikhet hamna där igen. Kanske dör av det, vad vet jag. Men det vill inte du, eller hur? Jag mår inte bättre när du är borta, jag klarar mig definitivt inte bättre."

”Nej, nej, du missförstår mig”, började Zihao och skakade på huvudet innan han drog in Joshua i sin famn, vare sig den yngre ville det eller inte. ”Klart jag inte kommer sticka, tänkte bara typ springa en liten runda”, mumlade han och fingrade lite på artonåringens rosa lockar. ”Men om du inte känner dig komfortabel med det så stannar jag..tänkte mest att du inte ville ha mig här”, förklarade han och begravde ansiktet i håret med en bedrövad suck. Nej, nittonåringen skulle aldrig lämna människan han var kär i igen. Det hade varit ett misstag, och för en gångs skull hade han faktiskt lätt sig någonting av det misstaget. Att fly från problemen skulle inte lösa dem, utan bara göra allting betydligt mycket värre. Så med andra ord tänkte han defintivt stanna. Åtmsintone så länge Joshua ville veta av honom.

Att vara sammankopplad med Zihao i hans varma famn, är den absolut bästa känslan. Dock är det så mycket som hänt under dagen, att han inte kan lugna ner sig överhuvudtaget. Försiktigt lutar han sitt huvud mot den bekväma bröstkorgen, lyssnar på nittonåringens hjärta som dunkar innanför muren av kött och blod.
"Jag kan inte direkt tvinga dig att inte gå och springa," mumlar han och tar ett djupt andetag, försöker att gräva ner sig ännu mer hos Zihao, om det nu är möjligt. "Jag vill ha dig här, jag vill alltid ha dig här." han lutar sig tillbaka och ser den äldre djupt i ögonen, ja hela kroppen svämmar över med kärlek för Zihao, även om tidigare händelser fått honom rädd. "Men kanske du behöver gå ut och springa lite, men du får ta mig fan inte gömma dig under en sten, eller hoppa ner i vattnet, eller något annat som kan få dig att dö. För det får du verkligen inte." lägger han strängt till och kramar om den andre igen, hårdare den här gången. "Jag tänkte kanske måla lite, det brukar alltid lätta på tankarna."

Åh herregud, hur hade Zihao varit på gränsen till att förstöra det här för alltid? Kramarna, närheten, kärleken..det skulle aldrig få hända igen, intalade han sig själv. Det var bara att bita ihop och försöka hålla alla förbjudna instinkter inom sig. Hellre göra det och fortsätta vara med den underbara, vackra människan som borrat ner sig i nittonåringens famn. Ingenting så dumt som några fåniga små impulser skulle få glida in mellan dem och bryta upp deras förhållande. Nej, nej, nej och återigen, nej.
”Jag stannar hellre hos dig, men om jag får komma med ett förslag kanske vi åtmsintone kan gå ut? Kan gräva ett hål eller något så kan du hålla koll på mig hela tiden. Är faktiskt väldigt bra på att gräva hål..” pladdrade han på innan rösten tynade bort. ”Eller så sätter vi oss framför brasan och bara håller om varandra ett litet tag? Tror inte att jag kan släppa dig på ett tag tyvärr..vi får be Andrew och Ellie att dra, orkar faktiskt inte tänka på dem”, fortsatte Zihao och nickade flera gånger flr sig själv. ”Alltså det spelar helt enkelt ingen roll vad vi gör sålänge vi är tillsammans, förstår du vad jag menar?”

Joshua nickar lätt som svar, jo han förstår vad det är nittonåringen menar. Med en lätt, liten suck sluter han ögonlocken. Den lätta kroppen börjar bli allt mer trött för varje sekund, utmattad och upprörd. Kanske han är påväg att somna där i Zihaos famn, han är iallafall påväg att göra det, men tvingar sig själv att slå upp ögonlocken.
"Jag vill inte släppa dig heller." påpekar han tyst och ser upp mot den äldre med ett svagt, litet leende. "Ska vi gå ner till brasan då? Ta en kopp te och lugna ner oss lite? Det är en hel del som hänt under dagen, vi båda skulle nog må bra av det."

”Det låter som en plan”, mumlade Zihao och fiskade utan några svårigheter upp Joshua i sin famn, med den ena armen runt midjan och den andra som höll up benen under knävecken. ”Alltså du får somna om du vill, du ser extremt utmattad ut”, fortsatte han med ett litet skratt och lämnade en snabb puss på artonåringens panna. Det var inte direkt så att nittonåringen glömt bort allting som precis hänt, men de skulle aldrig lyckas ta sig förbi det om de fortsätte älta det. Tyvärr skulle det kanske hända igen, med tanke på att Joshuas hjärna var som den var plus det lilla faktumet att Zihao uppenbarligen inte hade någon som helst kontroll över sig själv.

Ett leende sprider sig över de fylliga läpparna när Zihao bär upp honom i sin famn, gud vad han saknat nittonåringens närhet. Även om det bara var sen gårdagen.
"Neje, inte nu när vi ska gosa och dricka te, aldrig i livet." envisar Joshua och lämnar en liten puss på den äldres kindben innan han lutar huvudet mot ena axeln. "Orkar du bära mig tror du? Dina ben svek dig igår."

Zihao himlade lite med ögonen och gav Joshua en snabb blick, innan han återgick till att fokusera på vart han satte ner fötterna.
”Det var igår det, efter att du låtit mig äta en massa choklad. Och du vet att jag genast känner mig mycket bättre efter fullmånen..okej, snarare efter att jag fått springa runt på fyra ben i största allmänhet..men ändå”, muttrade nittonåringen skamset och tassade tyst nerför trappan. Ingen behövde veta att de tänkte sitta och gosa i soffan, nope.

Med en lätt grimas låter Joshua blicken vila på det de passerar, istället för nittonåringen själv.
"Men du ville ha choklad, hur skulle jag kunna säga ner?" frågar han med höjda ögonbryn medan fingrarna pillar med tyget på sin polotröja. Han har lust att rispa upp såren som är placerade över överkroppen, men även vill han verkligen att de ska försvinna från kroppen. Att ha massor med ärr över kroppen hade han verkligen inte planerat. Det är inte snygga ärr, heller. Typiskt. "Tror du att jag kan tatuera något över dem? Vill du hjälpa mig med att komma på idéer?"

”Hm, kan du säga nej till Haru så kan du ta mig fan säga nej till mig också”, påpekade Zihao och satte dig försiktigt ner i soffan, däremot utan att släppa Joshua. Det skulle han troligen inte kunna göra på hela dagen. Inte efter det som hänt tidigare. Nej, han var helt enkelt tvungen att sitta och krama artonåringen tills sömnen övertog medvetandet. ”Och det där med tatueringarna..du vet väl redan vad du ska ha över nyckelbenen? Kan du inte gå efter ett liknande tema med de andra ärren?” Undrade nittonåringen och började lämna små pussar över det rosa håret. ”Eftersom du inte ville gosa med mig igår får jag väg tvinga dig till att göra det idag..”