De utvalda

Ethan tog hennes hand och kramade om den. "Min Eletha" mumlade han och smekte hennes kind med sin andra hand. Han var orolig för henne, hade hon varit där hela dagen?

Eletha verkade bli lugnad av hans ord, som att hon kunde höra dem och klämde lätt hans hand. Det fladdrade till i ögonlocken som att hon var på väg att vakna.

Ethan log mjukt och fortsatte trycka hennes hand. Han hoppades hon skulle vakna, han ville höra om hon kunde komma från sjukstugan.

Slutligen vaknade Eletha och vänder sig trött mot honom, "Vad har hänt?" säger hon släpigt då hon ser hans blåslagna ansikte, hon gäspar stort och vill helst bara sova om.

Ethan smekte hennes kind lätt. "Inget att bry sig om, jag var tvungen att träna närstrid mot en soldat bara".

Eletha nickade slött och slöt ögonen åter, det var som hon inte riktigt orkade bry sig. "Det gick inte så bra antar jag?" sa Eletha och tryckte lätt hans hand.

"Nej inte alls, kungen vet att jag är usel på närstrid, därför han ville att jag skulle köra det, han visste att jag skulle få stryk då". Ethan böjde sig fram och kysste hennes panna.

Eletha rynkade pannan, han hade säkert rätt och verkligheten började obarmhärtigt göra sig påmind. Kunde hon inte få komma tillbaka till det mörka svarta?

"Hur mår du då? Kan du komma härifrån idag?". Hon såg trött ut, men Ethan antog att hon nog var bra.

"Vet inte." sa hon och var inte säker på vad hon svarade på, hon kände sig bara trött och borta och ville sova om.