De utvalda

Ethan kastade en bra stund. Idag gick det lättare, ilskan och sorgen över Randa stärkte honom. Kniv på kniv träffade mitt i prick.

Eletha sov under hela tiden, en kvinna kom och gav henne en dryck som gjorde henne än mer sömnig, varm och smärtan försvann och så somnade hon på nytt.

Plötsligt kom en av vakterna fram till Ethan. Han sa att kungen tyckte ham redan var bra på att kasta, så han skulle öva på nätstrid med honom...
Ethan nickade och la ifrån sig några av knivarna.

Eletha hade börjat vakna smått, något yrade hon fram men hon var ännu inte vaken av den smärtstillande drogen.

Ethan visste varför kungen ville att han skulle träna närstrid. Han var usel på det. Han fick stryk gång på gång av soldaten som bara använde sina nävar och fötter.

Eletha vaknade mer och mer och de gav henne buljong, tydligen ville de att hon skulle bli bättre.

Inte fören Ethan låg på marken slutade soldaten. Han var blåslagen nu, och hade fått en spräckt läpp. Soldaten hade varit stark och Ethan var så ovan med närstrid. Darrigt tog han sig upp och var glad att Eletha inte var där, han ville inte att hon skulle se honom.

Åter gav de Eletha drogen, varför visste hon inte, hon kunde inte göra något för att inte få den heller och snart försvann hon åter in i det svarta mörkret.

Ethan tog sig till sitt rum. Han tvättade av sig blodet och försökte få sig själv att se bra ut. Men det lyckades inte bra. Han tog sig sedan till sjuksalen. Han ville se hur det var med Eletha.
Han kom in i salen och satte sig på hennes säng.

Eletha låg alldeles orörlig och andades ytligt, hon var levande men sov en djup drömlös sömn. Men trots det rörde sig handen mot honom som för att greppa hans att finna stöd.