Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Jag älskar dig, bara så du vet

Hur kunde du?

Vem tror ni att jag är? Fuck you, kom inte och tro att ni kan retas och säga saker om mig varje dag utan att jag blir arg och ledsen! Bara för att jag e mindre än er fysiskt betyder det inte att jag är liten psykiskt! Snälla sluta, JAG ÄR INTE LITEN! JAG HAR OCKSÅ KÄNSLOR!!!

LÅT MIG AND ANDAS!!!!!!!!!!

Men förlåt att man bara ville hjälpa till! Moget att bli så sur för det och förstöra hela repetitionen som hade gått toppen

Vad är det för fel med att jag ska vara lucia? Är det inte okej för er att en kille är Lucia?! Eller är det bara att det är jag inte får??!

Jag orkar inte mer längre. Jag hoppades på att ni skulle inse. Inse vad som pågår i mitt liv just nu, men alla bara blundar och vänder ryggen till. Det känns så iallafall. Ni lämnar mig ensam med mitt lidande och ingen märker något. Jag försöker ge tecken. Försöker visa hur jag känner och vad jag behöver, men ingen av er ger respons. Vad hände med oss? Vad hände med "jag klarar inte av att se mina vänner ledsna, vi kommer aldrig lämna dig"? Har ni redan glömt det? Är det något med mig ni inte står ut med? Är liksom lite i en liv och död kris här och ni märker inte det

Lämna mig ifred. Gå och babbla mot någon annan.

till n: jag crushar typ på dig just nu men du vet ju knappt vem jag är och skulle aldrig gilla mig så fuck it i guess

till e: fattar att du egentligen vill välja andra över mig, sluta vara så snäll hela tiden och bara häng med dem istället

till j: förlåt

Din lilla skit, varför kan du inte bli bebis igen och stanna i den skepnaden? Du ska inte växa ikapp mig, du ska inte orka lyfta upp mig. Du ska vara så pass liten att jag kan hålla dig i famnen och göra fula grimaser som får dig att skratta. Du må ha blivit stor och du kommer garanterat bli mycket längre än mig men du kommer alltid vara minst!

(Ja jag skulle lätt kunna säga detta till broren min men han är ju inte här nu!)