Förändrad värld Lupple & Medi

"Så släpp mig annars kommer jag göra din resterande dag något du inte glömmer."

Flora såg förfärad på honom.
"Jag med. inte på samma sätt men." Hon reste sig och föll ner på knä.
"Snälla gå..." Viskade hon och såg upp.

"Ja men jag är orolig. Hon är så skör .." Hon såg på honom.

"Men då hittar vi på något. Vill du inte fläta mitt hår? Annars gör vi annat."

Jimmy såg på henne. "Förlåt Flora. Jag skulle inte sagt något." Viskade han och skyndade till dörren som ledde till hallen och låste upp och klev ut i korridoren.

Alexander såg på henne. "Hon har gått igenom värre saker. När ni tittar på papprena. Leta efter onödiga undersökningar."Föreslog han innan han började gå upp. Alexander greppade tag om dörren och klev in i samma veva som Jimmy klev ut. "Hur är det?' frågade han Flora.

Aurora nickade lyckligt. "Jo fläta." Sa hon glatt.

Hon såg upp och hade händerna för öronen.
"Jag vill hem." Viskade hon.
"Ju snabbare ju gladare blir mästaren." Viskade hon och kände hur paniken sved.

"Då kan vi gå till mitt rum. Du kan borsta det med." Hon sträckte ut handen och log ömt

Alexander stängde varsamt dörren och satte sig på den mjuka fåtöljen som fanns i sovrummet. "Jag förstår att du säger det Flora. Jag förstår att det känns som det." Började han. "Men jag kan inte låta dig eller Jimmy åka tillbaka. Jag skulle försätta er i stor fara. Men jag skulle också sätta min familj i stor fara. " Sa han sorgset. "Och jag är en vampyr men jag är också en läkare och jag har svurit att skydda människor." Förklarade han och studerade henne. "Det var inte rättvist av Jimmy att tala med dig om Allan. Ni har olika relationer till honom." Sa han och suckade sorgset.

Dorian lyssnade efter Jimmy som verkade gå till sitt rum och sätta sig i ett hörn. "Om vi får bort Allan. Vi måste ha en klar bild av vem vi vill ska ersätta honom. Förslag?" sa han undrande.
Rafael hade tagit fram datorn och loggat in med sin kod, så ingen skulle se att han varit inne. Han gav över datorn med alla dokument till Lathan och lät honom kolla över det. "Jag skulle föreslå Alexander, han är en läkare. Han har stor respekt bland oss alla." Sa Rafael. Dorian såg på honom. Armelle skrattade till. "Du är ungefär 500 år för sen med den utnämnelsen. Han skulle aldrig gå med på det idag."Sa hon ärligt.

Aurora svalde hårt. "Men får jag vara där då? " Undrade hon osäkert men tog hennes hand försiktigt.

Flora hade svårt att andas och hon höll sig om bröstet.
"Du förstår inte. Han kommer låta er vara. Bara han får oss. Snälla låt oss." Hon kände hur luften gick ur och hon sjönk ihop på sängen och stirrade upp i taket.

Maria skakade på huvudet.
"Alexander må vara läkaer men han skulle aldrig ta det jobbet. Att låta barn plågas till det ytersta genom att tas ifrån familjer." Hon såg på Theodore.

"Det är klart du får. Det är mitt ru,. Det är Dorians med men vi kommer sitta vid sminkbordet. Har du sett en vanpyr sminka sig?"

Alexander log ömt. "Åh Flora. Vi har skämt ut honom, förnedrat honom. Han struntar i er just nu. Jag är ledsen men det är sanningen." Viskade han sorgset. Såg henne sjunka ihop och studerade henne en stund.

Rafael suckade. "De är inte från familjer. De är barn ingen vill ha." Sa han ärligt. "Men visst. Gerhard då kanske?" Sa han och Dorian skakade på huvudet. "Han är ingen ledare." Sa Dorian.

Hon fnissade till. "Nej aldrig." Viskade hon. "Men jag vet hur man ska göra." Log hon stolt.

Hon verkade inte höra honom och hon flämtande i panik.
"Nej." Nästan skrek hon ut.

Theodore såg på din bror. Han låg ju. Det var inte så. Han måste ha missuppfattat allt det.
"Du har fel. De kidnappade och det vet du."

"Då gör vi oss fina. Så kan jag även fläta ditt."

Alexander såg på henne. "Jag är ledsen Flora." Viskade han och stoppade ned en spruta i hennes arm och såg henne somna inom någon sekund.

Han stirrade mot sin bror, lite irriterad. Var nu rätt tillfälle? "Min bror då." Sa han och nickade mot honom. "Folk lyssnar på honom, han är respekterad. Och så vidare." Sa han och Dorian nickade. "Visst. Bättre än Gerhard i alla fall. Men åter till hur får vi bort Allan? Och hur gör vi så att Flora och Jimmy slipper honom?" Sa han.
Lathan hade varit fokuserad på dokumenten. "Ja han har tagit pengar från kliniken." Sa Lathan lugnt och visade att det fanns som två kontoutdrag. Ett till Allan, ett till kliniken. Det var suspekta pengasummor.

Hon log glatt och ställde sig bakom kvinnan och började snart borsta hennes hår. Varsamt.

Flora såg på honom och sjönk in i hans famn och med tårar som rann.

Theodore såg på honom och suckade.
"Jag är inte intresserad. Vill dock inte att Allan gör något mot de små."

"Då går vi " hon gick ner och ledde henne till sitt och Dorians rum.
"Ska jag börja?"

Alexander kramade om henne mjukt. "Du kommer sova en stund. För att lugna ned dig." Viskade han i hennes öra.


Rafael flinade lite. "Låt oss riva hela skiten då. Släpp ut alla förlorade barn. "Sa han och Dorian såg på honom, lite förvånad. Visste inte exakt vad han skulle säga. Lathan log roat. "Tyvärr så kommer inte många klara det riktiga livet. Jag har träffat otaligt många såna här, de är helt förstörda av era metoder. De vet inte ens om de kan dricka vatten utan tillstånd. "Sa Lathan skarpt. "Men detta är vad ni behöver. Han är en tjuv, han har förskingrat pengar." Sa han och reste sig upp från datorn och gick för att plocka fram blod till sig.

Hon såg på henne. "Åh okej." sa hon ömt.