In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och skrattade.
"Jag ska bara ta bort sminket sen kommer jag." Hon kom ut från badrummet när hon var klar och bytte om till sina nattkläder och lade sig vid Adelaide och somnade efter en stund.

"Sötare?" Isabelle såg mot taket och lade huvudet på sned.
"Hur menar du med det Demitri?" Hon pekade mot köket.
"Din far släpade hem någon så det finns."

"Äh, glöm det.", sa han och viftade med handen som för att stryka över orden. "Nicolai.. du flirtade ju med henne, så du kan väl förklara för mamma?", skrattade han och klev in i huset för att se sig om efter mat.
Han plockade upp ett äpple och tog en tugga av det så att det krasade när han smakade av det.
"Pappa? Besök? Vem är det?", frågade han och lät en aning oroad. De flesta av Ivans vänner var vampyrer, vissa mer högt uppsatta än andra. Han visste ju att Ivan själv varit en av de mer märkvärdiga vampyrerna i tiderna, men han hade mäktigare vänner.
"Jag kanske inte ska störa honom då."

Isabelle såg mot sin äldre son och log mjukt.
"Åh är hon söt?" Viskade hon och lade huvudet på sned. Nicolai nickade sakta och drog upp mobilen och visade en bild.
"Där är hon." Sa han och Isabelle tog mobilen och synade henne.
"Jag lånar din mobil."
Hon såg mot Demitri.
"Det är mat inget besök. Ät dig mät." Hon gick upp mot Ivans kontor. Hon knackade lätt.
"Älskade jag tror hon är tillbaka." Hon visade skärmen.

Demi lutade sig mot köksbänken och såg från Nicolai till Isabelle. Han iakttog sin mamma då hon studerade bilden på Halo. "Tror hon heter Halo. Hörde någon kalla henne det.", sa han och ryckte på axlarna. Inte alls lika intresserad som sin bror.
Han tystnade och såg efter då Isabelle försvann därifrån med Nicolais mobil.
Ivan såg upp från skrivbordet när han hörde Isabelles knackningar och vände sig om för att möta hennes blick. Fortfarande lite försjunken i tankar blinkade han några gånger och harklade sig för att sträcka sig efter mobilen som Isabelle höll fram åt honom. "Hm? Vem är det här?", frågade han förvirrat och drog med tummen över läppen för att torka bort blod som runnit nerför hans haka. "Hon ser inte ut som ett hot."

"Dina söner säger att hon luktade ovanligt sött för att vara människa. De har aldrig stött på något liknande." Hon såg på honom och slog sig ner och lade huvudet på sned.
"Tror du att hon har kommit tillbaka?"

"Okej.", sa han eftertänksamt och räckte över mobilen till Isabelle igen. "Jag tror inte vi behöver vara oroliga. Men för säkerhetsskull så hör jag av mig till Markal, han kanske vet något." Han såg på henne och reste sig sedan. "Kom, vi är båda trötta, det är bäst att vi lägger oss. Det där kan vänta."
Han erbjöd henne sin hand för att hjälpa henne upp på fötterna.

Hon tog emot mobilen och tog hans hand.
"Ja låt oss vänta." Hon log ömt mot honom och såg Nicolai och räckte över mobilen.
"Tack älskling." Viskade hon och Nicolai log mot sin mor.
"Älskar dig mamma" viskade han och gick mot sitt rum.

"Halo? Är du vaken? Jag tyckte jag hörde liv där nere. Vi kanske har sovit för länge?", sa Adelaide och vred sig motvilligt i sängen. Men så slog hon upp ögonen och satte sig upp för att se sig om. Solen lyste in. "Japp, redan morgon.", konstaterade hon och drog av sig täcket för att klev upp ur sängen. "Ska du eller jag duscha först?", frågade hon och letade reda på sin mobil.

Hon öppnade ögonen och vände sig om.
"Det är säkert tjuvar som vill sno våran smaskiga frukost. De kanske är här för att äta den." Hon suckade.
"Jag måste säkert duscha först." Hon satte sig sedan upp och log.
"Du vet att det finns en dusch i slutet av hallen? Varför tar du min hela tiden? Är det för det högklassiga produkterna kanske?" Hon skrattade till.

"Den är närmare.. och bättre!", erkände hon och skrattade för att sedan retsamt kasta en kudde åt hennes håll för att missa henne. "Gå du då, jag väntar här.", sa hon och log då hon plockade upp mobilen för att börja scrolla i den. "Åh, jag har ett missat samtal från pappa. Bäst att jag ringer och kollar.", sa hon ursäktande och ringde upp honom.