When the sun rise [Sv]

And I agree! ♥♥ Im in love with your Fanfic ! ♥

Mer!

Superhärligt ju!!

Överdrivet bra och vackert alltså..

Aaw :3 Såå underbart!! ♥ Love it!!

HOLY FREAKING ASDFGH!!!

I love it, i really do.

lillalollo! Älskar dig! Snälla mer!

Förlåt att jag uppdaterar så sällan! Ska bli bättre på det igen. Kort men jaja. xD
__________________________________________

Kapitel 27 –
Rose Weasley

"Albus. Snälla berätta inte för någon!" Jag hann ifatt min kusin och tog tag i hans arm för att han skulle stanna. Hans mörka ögon sade allt jag behövde veta.
"Snälla.", sa jag bedjande. Jag var nära gråten. Albus fick inte berätta om Slytherinarna för någon. Då skulle mina föräldrar få reda på det. Och det fick inte hända! Albus tog ett djupt andetag och suckade.
"Okej då. Men lova att säga till mig om det händer igen." Jag kastade mig om halsen på honom och kramade honom så hårt att han tillslut fick dra mig ifrån sig för att kunna andas. Vi skrattade.
"Jag lovar.", bedyrade jag. Han såg nöjd ut, och tillsammans gick vi mot lektionen.

När jag senare var på väg ner till middagen i Stora Salen stannade jag plötsligt. Lyssnade uppmärksamt. Varenda liten muskel i min kropp, varenda nerv, sa att jag var iakttagen. Med en olustig känsla vände jag mig om. När jag såg vem det var så spände jag mig. Var beredd att springa. Men Scorpuis Malfoy gjorde inget. Han bara stod där och tittade på mig. Hans otroligt mörka ögon lyste. Men inte av hat. Jag vet inte riktigt vad som gjorde att de glittrade. Men det var faktiskt riktigt... fina.
"Vad vill du?", fick jag fram. Försökte att inte stamma på rösten. Försökte låta säker. Till min förvåning fräste han inte något spydigt tillbaka. Hans ögon grävde sig djupare in i mina.
"Jag ville bara säga...", han stannade upp för en sekund. Tvekade. "Förlåt."
Då insåg jag vad jag såg i hans ögon. Det var ångest. Det skuttade till konstigt i min mage.
"Det är lugnt.", svarade jag. Skuggan av ett leende skymtade i det för övrigt helt neutrala ansiktet. Jag log snett tillbaka.

AWESOME