Sorgens tider [SV]

Jättebra, men varför ska alltid Bane förstöra allt!

åååååh superbra! men varför var Bane tvungen att förstöra stenen nu kan ju inte George se Fred!!!

Tack allihopa ♥

Du behöver inte säga tack kusin :o♥

Emma, jag har skrivit mer nu får du det :c

Tack :'D♥
_____________
Kapitel 52 - Luna Lovegood

Flämtandes sprang jag in på skolområdet. Genast såg jag Hagrid, som stod och tittade emot skogen.
"Hagrid!" skrek jag.
"Åh hej Luna" sa han glatt.
"Har du sett George?" frågade jag, flämtandes efter ha sprungit hela vägen hit till slottet ifrån Hogsmeade. Några meter bakom mig kom Lee.
"Spring inte så" klagade han, men jag lyssnade inte.
"Jo, han gick in i skogen, sa att han ville återuppleva minnena ifrån Fred" Hagrid började gråta igen.
"Tack för upplysningen Hagrid" tackade jag snabbt innan jag satte fart emot skogen igen, med en klagande Lee bakom. I mitt bakhuvud hörde jag en röst.
"Du kommer komma försent" sa den. Nej, det ska jag inte tänkte jag bestämt, och fick syn på en testral. Jag stannade, och fick Lee på ryggen.
"Varför stannar vi?" frågade han.
"Du kan vända tillbaka, jag klarar det här själv" flämtade jag och gick fram emot testralen.
"Hej", orden var tänkta som en viskning men det översköljdes utav djupa andetag. Vilket resulterade i att testralen backade.
"Snälla" viskade jag, denna gången blev det en viskning. "Snälla, jag vill inte förlora George, så som han förlorade Fred" nu grät jag samtidigt också. Men det såg ut som att testralen förstod mig, och den lät mig otroligt nog hoppa upp på dennes rygg. Sedan satte den av därifrån.
"Jag kommer inte komma försent" fick jag fram.

Efter ett tag, när jag börjat ge upp hoppet, såg jag det jag ville se. En lång rödhårig pojke, som var vid liv. Men det var något konstigt med det jag såg... det fanns nämligen två av dom..

ÅÅÅHHH, mera! Du måste skriva nu :<

omgomgomgomg så spännande så jag dör! skriv meeeer

Emma? Skriv mera dåe :o