Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu nickade och fortsatte gå och hörde en gnäggning längre bort men såg att det var en hingst i en hage längre bort som stod åt ett helt annat håll'

Cassandra ryckte till och stannade innan hon skräckslaget fick syn på hästen. Alla hennes instinkter skrek åt henne att fly, att springa därifrån men istället stod hon fastfrusen i marken.

Atemu såg på henne och sa.
- Lugna ner dig Cassandra, en gnäggning av en häst är inte farlig.
Du vet att en häst kan ha ljud för sig och ett ljud är inte farlig.
Lika ofarlig som hästen själv.

Cassandra drog ett skälvande andetag. Hon lyssnade på vad farao sa utan att riktigt ta in det.

Atemu såg på henne irreterad och sa.
- Lyssna vad jag säger någon gång, fortsätt ocj gå och bry dig inte om några ljud.
Hästar är inte farliga.

Den här gången lyssnade Cassandra verkligen på vad faraon sa åt henne. Hon ville inte att han skulle bli arg på henne och hon ville komma över rädslan, så trots att benen kändes som spagettin började hon långsamt gå framåt.

Atemu nickade och började gå vid hennes sida och sa.
- Kom ihåg, en häst gnäggar för att den antingen bara har lust eller gnäggar åt en annan häst.
Det är deras sätt att prata.

Cassandra tog ett par djupa andetag och försökte slappna av samtidigt som hon, för att övertyga sig själv, tyst mumlade:
- Det är deras sätt att prata. Det är inget farligt.

Atemu nickade lugnt och fortsatte gå

Cassandra tog ytterligare ett par djupa andetag och försökte lugna ner sig. Efter hand kände hon hur benen blev mindre skakiga och hur hon slappnade av allt mer.