Kids are just kids

Malte kunde inte somna han såg på mobilen medans han satt i soffan kom igen ring tänkte han oroligt.

Några dagar sennare (15 Januari)

Blue vaknade upp & såg sig omkring. Han märkte att han inte var i någon källare längre.
En av läkarna som såg att Blue hade vaknat upp ringde till Malte.

Malte svarade han var på jobbet
" hur är det med Blue?" Frågade Malte direkt.

"angående det. han har frisknat till & kan åka hem idag. Men vi måste berätta för honom om hans föräldrar så när ni hämtar honom kommer han förmodligen vara deprimerad" sa läkaren.

" Det är hellt förståndligt " sa Malte han hörde de minsta av barnen bråka.

"så ja du kan hämta upp honom vid lunch" sa läkaren & la på då han inte hade tid att prata mer.

Malte la på och såg på klockan om ungefär 4 timmar så kunde han hämta Blue om chefen lät honom gå tidigare.

Blue såg sig en aning förvirrat omkring. Han visste inte riktigt var han var någonstans. Han blev dock nyfiken & reste sig upp för att undersöka var han var.

En man som låg i samma rum som Blue såg på honom
" du bör inte gå upp ur sängen " sa mannen. Han hade bandage lindat om ena armen och ena benet.

Blue såg mot mannen
"oroa dig inte för mig. Jag ska bara kolla runt lite" sa Blue & gick ut i korridoren.
"det måste vara ett slags sjukhus" sa Blue till sig själv.