S.p.e.l.l (Prs)

Daniel kastade genast medelandet då han hörde Garms steg. Han kände igen stegen han hade lärt sig de under de år han hade fått jobbat på slottet. Garm såg på honom
" Är middagen klar snart ? " frågade han
" Snart ska bara koka lite till " sa Daniel
" Den ska vara klar om 10 minuter och ett enda slarvfel du vet vad som annars händer " sa Garm.
" Ja mästare " sa Daniel han äcklades av det ordet. Garm såg sen på Mari
" Ikväll min lilla ängel " sa Garm och hånlog.

Marie sa ingenting som vanligt. Man kunde se i hennes ögon att all hopp om att fly hade försvunnit. Hon var helt borta i huvudet & kunde inte ens tänka klart längre.

" Och lila ängel har gett upp ser jag " sa Garm Daniel såg på Garm med lite ilsken blick.

Marie fortsatte att vara tyst.
"ursäkta mig sir Garm men skulle jag få prata med Marie en stund. Jag menar det var ett tag sen" sa En tjej med röt kort hår & gröna ögon. Hennes namn var Tina.

" Visst det kan du få " sa Garm. Daniel tänkte i huvudet ut en hämndplan på Garm för att lugna ner sin ilska det var ett sätt för honom att lugna ner sig.

Tina tog tag i Marie's händer.
"hej Marion det var ett tag sen" sa Tina
Marie verkade kvickna till lite gran & såg upp mot Tina.
"Tina?..." sa Marie lågt.

Garm gick in ett annat rum och började gå fram och tillbaka.
" Om jag bara kunde hitta och döda arvingen " sa Garm långt.

"Tina du måste hjälpa mig här ifrån" sa Marie & började att gråta igen.
Tina kramade om Marie.
"Du vet att jag inte kan det. Om jag gör det så kommer Garm förmodligen döda mig" sa Tina lågt.

Garm såg in i sin kula
" Hm lilla arvtagaren skulle komma hit på sin 19 födelsedag och då är jag redo att välkomna honom till hans död " skrattade Garm ondskefult.

"finns det ingenting du kan göra för mig?" frågade Marie lågt.
Tina slutade krama om Marie & såg på henne med ledsna ögon.
"om jag kunde skulle jag hjälpa dig" sa Tina & backade undan från Marie.
"Men som jag sa förut...jag kan inte" sa Tina.