Monster High School

Julie ~
"Nåja, måste gå nu", säger jag ursäktande och skyndar iväg till min lektion.
Försvar mot svartkonster.
Hah..
Och tydligen skulle vi också göra det med en annan slags "grupp av varelser".
Jag undrar vilka?
När jag kommer in sitter killen som hade varit oförskämd här om dagen då vi hade en osynlighets lektion där och flinar.
Urgh.

Lirima ryckte till när Eresse snuddade vi hennes hand men lugnade snabbt ner sig o ch tog tag i den. Hans hade var varm och fick henne att rysa till ett ögonblick. Själv var hon iskall.
"Det är inget, inget alls... jag är bara så feg... läraren var elak mot min vän, men jag såg bara på, jag visste inte vad jag skulle säga, borde jag gjort något?" sade hon tyst medan hon kollade ner på sin hand.
Lirima kände tårarna brinna bakom ögonlocken med blinkade bort dem.
Hon var inte ett dugg bättre än de andra änglarna, även om hon inte såg ner på fallna så gjorde hon ju inget när andra gjorde det!
De hade väl samma blod eller något sånt. Hon snyftade till och satte handen för munnen. Hon kunde ju inte börja gråta nu av alla ställen!
"Borde jag gjort något?" sade hon med darrande röst och såg in i Eresses blågröna, lite vilda ögon. "Förlåt." mumlade hon tyst. "Jag är så känslig"

Då jag har kommit ut ur klassrummet ser jag Lirima sitta och gråta på en bänk, bredvid Eresse. Jag sättet handen för munnen och springer fram till henne.
"Vad är det, Liri?" Säger jag oroligt och ser in i hennes tårfyllda, klarblå ögon.

"Jag borde gjort något! Läraren var verkligen inte rättvis mot dig!" saed Lirima och såg på Ayaka, lite rädd för att hon skulle vara arg, egentligen visste hon att hon inte borde vara det, Ayaka var hennes vän, hpn skulle säkert förstå.

Jag ser in i Lirimad ögon, och ler oroligt mot henne.
"Men herregud Liri, det gör ingenting, ingenting alls, så oroa dig inte för det" säger jag. Jag hade faktiskt inte tänkt på det alls, eftersom allt som jag tänkt på de senaste minuterna var det faktum att det fanns en till fallen.
"Men du har rätt, den där läraren var ju jättetaskig" tillägger jag och ser bekymrat på Liri.
"Första veckan, och jag har redan dragit på mig en straffkommendering.."

"Bra jobbat!" skrattade Eresse. "Det är ju värre än jag! Hitills iallfall! Du ska se att jag snart går om dig! Jag tror inte jag vet vad du heter?" han log stort mot den fallna ängeln. Han hoppade upp från bänken och drog upp Lirima. "Vi går en sväng, kom!"

(KÖÖRTHET OVERLOAD xD)

Jag hade varit på en tråkig lektion i rörelsekonst.
Den gick ut på att vi fick lära oss hur vi undvek olika attacker utan att skada oss.
det hade varit en onödig lektion en onödig lektion, eftersom att jag ändå var hälften katt och redan kunde allt.

Jag ser med höjda ögonbryn på Eresse.
"Med den hemska lärare jag har tvivlar jag inte på att jag kommer få två straffkommenderingar i veckan.."
"Jag heter Ayaka, förresten" lägger jag till.
Jag ser glatt på Eresse. Jag gillar hur han tycker att trubbel är något att vara stolt över.
Jag reser mig snabbt upp, och vänder mig om för att se vart Satoshi är, men han är borta.
Jag följer med Eresse, som glatt drar med sig Lirima och mig genom den långa korridoren.

Archie ~

"Tch."
Jag går ut ifrån lektionssalen och stannar sedan utanför. Äntligen var den där lektionen slut, och när jag tänker på att jag kommer ha liknande lektioner med samma personer. Nej. Det kommer sluta illa.
Jag suckar lätt och tänker tillbaks på lektionen. Vår lärare, mrs. Marshall eller vad hon nu hette, hade berättat kort om olika typer om demoner. Vi var bara fem personer i klassen, mig och läraren inräknade. Och såklart var jag den enda som inte hade utväcklat mina krafter en, något som bara gjordes värre då vår lärare förtjust hade berättat för klassen att jag var en skuggdemon. Den ovanligaste sortens demon samt en av de starkare sorterna. Lärarinnan själv var en känslodemon - hon kunde känna folks känslor samt manipulera dem.
Jag suckar ytterligare en gång och lutar mig mot väggen. Allt hade bara varit så förnedrande, och nu ville jag inget annat än att vara ensam. Men såklart är det omöjligt när man är på en skola.
Ut från lektionssalen kommer Melleri, en av de få eleverna i klassen. Jag har för mig att hon är en självdemon, alltså att hon kan se folks själar. Se om de är onda eller goda, samt när de föddes och hur länge de har kvar att leva.
Hon ler mot mig och går fram till mig.
"Du är Archie va?" frågar hon leende och jag nickar lätt. Jag tittar rakt fram, halvt ignorerar henne, något som hon tydligen inte tycker om. Melleri lägger armen om mig och fnittrar.
"Alltså du är för söt~ Jag vill ju bara äta upp dig!" utbrister hon och petar mig i kinden. Jag himlar med ögonen.
"Nej tack." Min ton är lika uttråkad, kall och känslolös som vanligt, men den där störiga tjejen verkar inte bry sig.
"Aww, spelar du svår~ Sötis!" säger hon glatt och kramar mig. "Izzi, Luhan, kom hit!"
Ut från klassrummet kommer de två andra eleverna, Izzi och Luhan. Båda är demoner som har makt över sinnet, de är alltså tankeläsare. Tvillingarna flinar när de kommer fram till oss.
"Nejmen hej Archie" säger Luhan glatt. "Är du inte söt idag?"
Izzie går runt om mig och lägger sin arm om mig på motsatt sida om där Melleri har sin.
"Asgullig! Vänta bara tills du får prova mina klänningar jag har~" säger Izzi med ett flin. Luhan nickar och Melleri fnittrar.
Jag tittar kallt på dem innan jag rycker mig loss.
"Tch, lämna mig i fred." säger jag med en isande kall ton och börjar gå, men Luhan greppar min handled.
"Inte så snabbt, cupcake" säger han med ett gigantiskt flin på läpparna och drar tillbaks mig mot väggen igen.
Melleri och Izzi håller fast mig igen, och de ler mot varandra. Antagligen planterar väl Izzi hemska idéer om klänningar jag kan ha på mig i hennes sinne.
Det är då det händer. Deras grepp lättar, och allting känns.. Kallt. En kall kåre går längs med ryggen på mig, och jag ser hur deras ögon spärras upp. Enkelt, nästan flytande, rör jag mig bort från dem. Jag byter vägg som jag rör mig längst med och på bara några sekunder är jag långt ifrån dem. Den kalla känslan försvinner och allt känns vanligt igen.
"Tch, vilka idioter." säger jag känslolöst, tänkande på vilka korkade personer jag kommer behöva ha på några lektioner. Och lärarinnan är ju heller inte bättre.
Mer hinner jag inte tänka innan allting börjar bli suddigt i kanterna och jag faller handlöst framåt. Innan jag ens hunnit slå i marken har allt blivit svart.

(EDIT: Hehe, det där blev nog lite långt.. ^^'

När den onödiga lektionen äntligen var slut var det tydligen dags för lunch.
Jag började långsamt å mot matsalen.
(Ursäkta korthet)