Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack kände hur det vattnades i munnen då han såg allt, bröd, kött, frukt och bakelser. Allt gott han kunde tänka sig. "Där borta kanske är bra?" sa han och pekade mot en bänk precis vid en husvägg. Han ledde dem dit och satte sig ner.

Sabina satte sig på bänken, la maten på ett tygstycke mellan dem och drog sedan upp benen under sig till hakan.
Hon såg på Jack och suckade, hon visste att han ville att hon skulle äta av någon anledning. Hon tog ett äpple så att även han skulle äta, vilket hon ville.

Jack behövde inte mycket uppmuntran till att äta. Han tog ett av brödet och började äta, med stor aptit. Han hade snart ätit upp ett halvt bröd och tog ett äpple. "Tack miss" log han.

"Ingen orsak, ta mer." erbjöd Sabina och tuggade än på äpplet. Hon förundrades över hans aptit då hon kände enbart kväljningar.

Jack tvekade en stund men tog sedan också ett äpple till och tuggade snabbt i sig det och åt den andra halvan av brödet innan han var mätt. Han lutade sig nöjt tillbaka. "Tack miss" log han igen. Han var nöjd nu.

Sabina gav resterna till ett par gatubarn och la sig sedan på bänken med sitt huvud i Jacks knä. Hon sträcker upp sin hand och smeker hans kind.
"Jag är så ledsen." sa hon och rörde vid ärret hon orsakat.

Jack log då hon gav bort maten. "Se, du är god" mumlade han till henne och smekte hennes hår och ryste då hon smekte hans kind. "Det gör inget miss, det var inte ert fel" log han och slöt ögonen då det var skönt med beröringen, hennes svala hand.

Sabina log svagt och slöt lätt ögonen då han rörde vid hennes hår. Hon såg sig inte som god, hon bara gjorde sådär.
"Jag är säker på att fler gör så, vad skulle vi annars göra med maten? Kasta den vore slöseri." mumlar hon och drar handen över hans arm som blivit mer muskulös, men framför allt mer tjockare.

Jack hade inte insett det fören nu, men han hade kommit ganska nära Sabina på den veckan han varit där. Han nattade henne, sov med henne till och med. Han ryste till då hon rörde honom igen och lutade huvudet bakåt. "Jag vet, men du kunde ha valt att kasta den och gjorde inte det" mumlade han och strök henne över håret än.

"Sant" mumlade Sabina och blev tyst ett långt tag, det var inget hon hade tänkt på. Hon såg bara sig själv som ett monster som gjorde illa folk, skrek och var hemsk då allt var som värst.