Flygande giraffer!

Mattias bäddade om Elionora och såg till att hon låg bekvämt och varmt innan han drog ur sitt kar och hällde i vatten. Han drog av sig kläderna och kröp ner. Han tog lättare hand om ryggen ensam då. Men då han tvättat sig och rengjort ryggen stannade han ett tag i karet, Han slöt ögonen och blev tröttare och tröttare och sov snart tungt med huvudet precis över vattnet och skummet.

Elionora vaknade följande morgon med att en liten varm barnakropp kom upp i hennes säng.
"David?" mumlade hon sömnigt utan att öppna ögonen och visste inte vad som hänt eller var hon var.

Mattias hade vaknat mitt i vattnet då han sjunkit ner i vattnet och klätt sig och klivit ner i sängen istället. Men då Elinora vaknade var han helt klädd och satt vid bordet med en bricka med mat. "God morgon" sa han och sträckte en kopp med te till henne, men lugnande örter. "Hur mår du? Läkaren hjälpte dig mycket..." sa han sakta, han hoppades hon inte var arg på honom.

David satt på sängkanten och Elionora behärskade sin panik då han var där och tog emot koppen men det syntes i hennes ögon. Hon drack sakta.
"Jag mår bra." sa hon trevande och hörde barnaskratt utanför.
"Gå ut och lek du." sa hon till David som glatt skuttade iväg, glad för att få vänner i hans egna ålder.
"Varför gjorde du det? Han är en elak man, Karls doktor." fick hon ur sig och det hördes på rösten att paniken och hysterin var nära, då hon var på väg att förlora sig själv.

Mattias sa inget fören David hade gått. Han satte sig på sängen vid henne och tog hennes hand. "Nej, han förklarade allt Elionora....Karl hotade honom, hans familj om han behandlade dig bra, men nu har han inget hot på sig och ville återgälda dig" sa han mjukt. "Se efter själv, ditt ben är rakt men du kan inte gå på några veckor".

Elionora försökte behärska sin panik och nickade, hon drack av teet och kände sig lugnare.
"Ja, jag vet hur Karl var, så jag kan tänka mig detta." sa hon och suckade. Försiktigt drog hon undan täcket och log. Hennes ben var rakt och fint, visst smärtade det, men det kanske skulle bli bra nu. Hon rörde även vid revbenen och såg frågande på Mattias.

Mattias var glad att teet lugnade henne och strök henne över håret. "Han fixade lite andra saker på en gång också, du hade tydligen en del skador" sa han bara och böjde sig fram och kysste henne mjukt.

Ute på gården fanns en del hel barn som lekte, med en liten hund som en av barnen ägde. En del var barn till tjänarna och en del kom från byn, men de lekte alltid där. Dock ensam, vid en liten gunga som satt fast i ett träd satt en flicka ensam och tyst tittade på. Hon hade blek hy, stora gröna ögon och mörkbrunt hår som lockade sig nerför hennes rygg och hon stirrade på barnen, men ingen såg mot henne.

Elionora nickade stumt och slöt lätt ögonen.
"Han slog mig bara innan, ibland mer än så. Men efter det med dig blev han helt vansinnig, det var hemskt." sa hon tyst och ville inte minnas dessa år.

David kom ut och såg på dem alla, han gick fram till klungan med barn och såg inte med en gång flickan.
"Jag har en häst som heter Herkules." sa han en aningen skrytsamt för att få barnen att se honom.

Mattias nickade sakta, han strök henne över håret. "Jag vet...Men det är över, han är död och jag lovar att aldrig göra dig illa" mumlade han ömt.

Flickan såg på barnen och på David, hon hade inte sett honom förut...Hon reste sig från gungan och började försiktigt gå dit. Hon var lika gammal som David och de andra, men var liten och mager, men hon hade hela och rena kläder, även om de var lapade här och där.
"En häst? Varför skulle en horunge som du ha en häst?" hånade en av ungarna David och fick sedan syn på flickan. "Kolla! Häxan har vågat sig dit! På henne!". Pojken som talat plus ett par lite mer välbärgade barn kom emot flickan som skyggt började dra sig undan.

Elionora andades tungt för att inte falla i gråt.

"För att min far gav den till mig." sa David och hans blick mörknade.
"Hon är ingen häxa." sa han och såg ett par kråkor i ett träd.
"Ni rör henne inte, flyg på dem, jaga bort dem." säger han åt fåglarna som flyger rakt på barnen, de gör dem inte illa, men flaxar på dem.