Från olika världar!

Morgana skrattade åt Yuus kommentar.
"Om du ens behöver fråga vill jag tro att du tror att det finns något gott inom mig, och något som skulle bry sig ifall du dödade henne för att visa att du är ond, eller sparade henne för att visa om att du är god. Ens handlingar avgör inte om man är ond eller god, det är vad man tänker om dem som avgör det" sa hon och gav honom en mörk blick, hon log sedan när han kramade om kniven.
"Det ser inte direkt hälsosamt ut, men du föredrar ju blod så jag är inte förvånad, så länge du gör rent kniven när du blodat klart så stör det mig inte" sa hon och satts sig åter upp, hon log roat mot honom.
"Det ser ut som om du vill döda någon" sa hon silkeslent. "Så länge du inte bestämmer dig för att döda mig är jag nöjd och hjälper dig, det kanske kan få mig road och mitt blod att pulsera mer" sa hon leende.

Morgana ryckte på axlarna, hon tänkte inte försöka övertala någon ifall de var av ondo eller godo, det var upp till var och en att bedöma, hon såg på Yuu när han kastade kniven i sängen och hon tog upp den och satte tillbaka den i skidan innan hon tog på sig sina underkläder, hon såg på klänningen som låg på stolen, hon misstänkte att Yuu inte tänkte stanna kvar i rummet och de misstankarna bekräftades när han kom tillbaka ut i rummet och hade börjat byta om, Morgana förstod att den här klänningen inte skulle fungera om de skulle ut på äventyr och hon frammanade sin svarta klänning, den hon både kunde springa, rida och slåss i, hon tog enkelt på sig den och fäste sedan kniven på låret. Hon slängde en blick i spegeln och log åt sin egen skönhet, hon var glad över att hon var vacker, det öppnade så många fler dörrar.
Morgana tittade på Yuu när han stormade ut ur rummet och hon skrattade roat, ja något skulle hända i alla fall.
"Vet du inte att det är oartigt att lämna en dam ensam på ens mans rum" sa hon och log mot honom där hon gick vid hans sida. "Så vad tänkte herrn hitta på?"

Sol gick från staden ut mot de mindre byarna, var hon tänkte sig visste hon inte och inte brydde hon sig heller. Efter ett tag märkte hon att hon frös om fötterna. Orsaken var den att hon hade glömt att ta på sig några skor bara skjorta och byxor. Egentligen var det inte mycket att göra åt nu, hon tänkte inte återvända. Hon fick väl skaffa det hon behövde i närmsta stad och dra iväg. Varför skulle hon ens söka att vara med någon eller några? Det blev bara bråk där hon for fram. Det var nu inte riktigt sant, oftast kom hon överens med folk. Sedan var väl de som hon umgåtts med på senaste tiden extrema fall som tyckte hon var för snäll och vek. Folk i allmänhet tyckte tvärt om och ville mer eller mindre fostra henne till en from och snäll kvinna.

Morgana suckade högt, hon visste inte när hon tappat bort Yuu men hon hade tappat bort honom, staden var stor och för henne fortfarande okänd, hon hade spårat honom med hjälp av liken han lämnade efter sig men det gjorde inte att hon kom närmare honom, hon kunde helt enkelt inte förutse vart han skulle gå, och antagligen berodde det på att han gick runt planlöst. Morgana stannade vid det senaste liket och undersökte ifall han hade något av värde på sig, hon fann några mynt, men det var i stort sätt allt.
"Inte många damer går nära ett lik" sa en okänd mansröst och hon vände sig mot mannen hon sett i drömmen och log kallt, hon reste sig upp och mötte hans blick.
"Inte många gentlemän smyger sig på en dam i mörkret, Alexis" sa hon och han log.
"Du vet vem jag är" sa han och hon nickade.
"Endast till namnet och att du vill störta världen" sa hon och han skrattade.
"Jag skulle säga att du känner mig ganska väl då, har min son berättat det, Cain" sa han och hon höjde ett ögonbryn, så Cain var hans son.
"Nej, din son har inte nämnt dig, jag kan dock inte påstå att vi samtalat någon längre stund, och ditt namn direkt inte haft anledning att komma upp" sa hon och han gick mot henne.
"Är du en vän till min son?" sa han och hon fnös.
"Det är nu du planerar att döda mig vad jag än säger, men nej vi är inte vänner, jag skulle inte räkna honom som bekant ens" sa hon kallt och Alexis gick åter närmare.
"Men de andra två, Sol och Yuu?" frågade han och Morgana himlade med ögonen."
Du förolämpar mig om du tror att jag har vänner" sa hon kallt och han nickade.
"Kan jag då får erbjuda damen ett tillfredsställande nöje?" frågade han och hon log.
"Du är den första som erbjudit mig det på många år, vem vill du döda?" frågade hon och han skrattade.
"Du förstod att jag inte var utan efter din kropp" sa han och erbjöd henne armen.
"Att erbjuda sex vore ytterst opassande i en situation som denna och väldigt malplacerat" sa hon och tog hans arm.
"Jag letar efter Yuu och Sol" sa han och hon nickade.
"Vart Sol är vet jag inte, hon var inte direkt glad över att jag samtalade med Yuu, jag tror hon såg det som att jag trampade på hennes revir" sa hon och Alexis log. "Vart Yuu är, vet jag inte heller men om vi följer kropparna finner du honom nog snart"
Alexis nickade och de gick under tystnad genom staden, andra hade antagligen sett det här som förräderi, men Morgana såg det som en chans att roa sig, hon hade inga vänner och hon gjorde endast det som behagade henne eller fick henne närmare tronen och i den här världen var tronen långt borta, alltså fick hon göra det som behagade och roade henne, just nu var det att se vad som hände om Alexis och Yuu möttes.
"Jag tror vi har funnit den bortsprungna hundvalpen" sa Alexis och Morgana såg på Yuu som stod i en gränd längre fram med döda människor runt sig, och dränkt i blod.
"Ja det ser inte bättre ut" sa hon och de gick fram till Yuu, Morgana såg på honom med ett roat leende, ja han visste hur man roade sig, även om han var blodigare än vad hon själv föredrog, hon släppte Alexis och tog ett steg undan ifrån honom för att se vad de båda männen skulle göra.

Yuu hörde steg bakom sig och vände sig om i tid för att se två silhuetter komma gåendes mot honom. Varav en som han hade kunnat känna igen vart som helst och i vilket tillstånd som helst. Den mannen hade han etsat fast i näthinnan och han lyfte på huvudet och såg enbart på Alexis som nu syntes i ljusets sken. Yuu log brett och hans blick glödde av den extas han nu kände. Äntligen. Äntligen stod mannen framför honom igen.
"Du fullföljde aldrig vårat avtal." Sa Alexis leendes och Yuu skrattade.
"Haaaah? Du fullföljde inte din del heller" svarade han och log så att tänderna syntes lite grann
Alexis log mot honom och nickade.
"Vart är Sol?"
"Det vet inte jag." Sa Yuu och ryckte på axlarna.
Alexis såg fundersamt på honom innan han tog ett setg närmare.
"Följ med tillbaka och hjälp mig. Jag lovade att hjälpa dig härifrån om du gör som jag säger. Oavsett hur det gick till så är Jezebel död. Om du hjälper mig med det sista så hjälper jag dig hem."
Yuu tog också ett steg framåt och fnös sedan.
"Du har ingen aning om hur vi ska komma härifrån... eller hur?" Han log elakt medans han snurrade runt knivarna han höll i.
Alexis log och höjde ena armen och mer än så minns inte Yuu.

Sol stannade plötsligt upp i sin vandring och såg sig om, hon hade en märklig känsla att hon var på helt fel plats. Denna känsla från att känna sig helt tom inombords var nästan som en chock.
Hon visste att det handlade om någon eller något hon brydde sig om och automatiskt vände hon sig om. Hon fick ingen ro i kroppen, känslan var för stark och mäktig för att hon skulle kunna hantera den. Sedan var hon nyfiken med, nyfiken vad som kunde lockat då hon sällan kände så starkt för något om det nu inte var vrede eller liknande.
Sol hade nu tagit sig tillbaka mot staden och vidare in i gränder. Då hon kommit till en gränd där hela källan av känslan kom från märkte hon vad i felet låg. Hon visste också orsaken till varför hon känt så starkt, Yuu låg på marken och bredvid honom med ryggen mot Sol stod Alexis. Så det hela var Alexis verk, han hade utnytjat hennes enda svaga punkt, att hon brydde sig om människor, de som stod henne nära, vänner och familj. Vad än Yuu hade sagt så hatade hon honom inte och skulle aldrig göra det heller. Hon såg även Morgana, hade de planerat allt samman? Eller hade hon enbart hjälpt Alexis?

Morgana såg när Yuu svimmade och först visste hon inte hur det gått till, men snart såg hon en bedövningspil i Yuus hals och hon la ett skyddsfällt runt sig, det syntes inte men hon skulle vara skyddad. Det tog inte lång tid innan hon kände något mot skyddsnätet och hon fångade upp pilen som kom flygande.
"Jag trodde inte du tog till så billiga knep Alexis" sa hon och han såg på henne och log bara när Sol dök upp.
"Titta vem som dök upp tillslut, precis som jag förutsåg" sa han och Morgana såg på Sol med ett leende men hon sa inget och snart såg hon Sol träffas av en pil i halsen och hon väntade på att hon skulle somna snart.
"Dags att röra på sig" sa han och en man kom fram och lyfte upp Yuu och en annan kom för att ta Sol, Morgana såg på mannen som stod bakom henne och hon skrattade kallt.
"Jag tänker inte bli buren eller med dragen Alexis, men jag kan följa med av ren nyfikenhet" sa hon och han log.
"Låt mig då eskortera damen" sa han och hon tog hans arm och de började gå till ett för henne okänt mål. De kom snart fram till en byggnad och gick in, männen la ner Sol och Yuu på ett bord och Alexis satte sig på en stol och Morgana stod intresserad mitt i rummet och väntade på att något skulle hända.

Får alla vara med eller är detta ett stängt roll?

Sol vaknar upp en stund senare rejält omtöcknad. Hon slår upp ögonen och märker att något är fel och sakta kommer minnesbilderna åter. Hon ligger raklång på ett bord, snabbt försöker hon ta sig upp på fötter. Men hennes händer är fastbundna och motvilligt lägger hon sig ner igen. Hon försöker samla sina krafter, ett enkelt rep borde inte vara svårt att få bort. Men var gång hon försöker försvinner det i tomma intet. Inte orden ty Sol har aldrig behövt ord, utan känslan, hon orkade inte hålla den kvar.
Hon hade en känsla av att ha huvudet fullt med ludd, att tankarna inte gick att få tag på, som hon vore drogad.
Det enda hon fått fram var att Yuu låg vid henne och talade med Alexis, troligen var de hos honom, men vad gjorde de ens här? Att Sol inte orkade använda sina krafter var säkert ingen slump utan uträknat då det var hennes enda styrka.

Morgana skrattade roat och Alexis gav henne en kall blick.
"Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att du hade känslor för pojken" sa hon och Alexis log kallt.
"Men det har jag, känslor som gör att jag vill döda honom" sa han och Morgana höjde ett ögonbryn och lutade sig mot Sols bord, hon såg ner på kvinnan en kort sekund och log mot henne innan hon vände sig mot Alexis.
"Jag hade förstått om du fått känslor som gjorde att du ville ha honom, han är vacker och han skulle göra ett vackert lik, men ja lik är inget mer än lik, tråkiga, kalla och ointressanta människor" sa hon och drog fingret över Sols rep så det gick upp, hon hoppades att Sol visste hur man låg lågt och inte avslöjade att man var fri, men i vilket fall som helst skulle det bli intressant.
"Du låter som Cassandra" sa Alexis och Morgana ryckte på axlarna.
"Jag vet inte vem Cassandra är, men jag vet att jag hade hållit Yuu vid liv" sa Morgana och gick över till Yuus bord och drog handen genom hans hår.
"Ser du blodet på honom, ser du hur användbar han kan vara?" sa hon och strök Yuu över kinden med ett kallt leende. "Om man kan kontrollera honom det vill säga" tillade hon.
"Och det kan du?" sa Alexis kallt och hon skrattade.
"Nu förolämpar du mig, tror du inte jag kan göra en sådan enkel sak som att kontrollera någon?" svarade hon kallt, hon la händerna på Yuus tinningar och slöt ögonen, hon sa orden på keltiska, ord som inte betydde något alls, hon visste det, men Alexis visste inte det, hon ville veta hur långt hon kunde gå innan han förstod att hon inte hjälpte honom, eller var direkt intresserad av hans planer, hon ville däremot se vad Yuu och Sol kunde göra.
Morgana slog upp ögonen och såg ner på Yuu, hon hoppades att även han skulle förstå, att han skulle spela, åtminstone så hon kunde få loss honom.
"Skulle det där fungera?" sa Alexis och skrattade, Morgana knäppte med händerna och såg på Yuu.
"När jag släpper loss dig vill jag att du dödar Sol med den här dolken" sa hon och räckte över sin egna dolk. Alexis hindrade henne ifrån att släppa loss Yuu.
"Tror du att jag är en idiot?" sa han och hon log mot honom.
"Nej, men jag tror att du är nyfiken, om du är oroad för att han kommer kunna göra något litar du helt enkelt inte på dina vakter" sa hon och Alexis nickade tillslut och hon log, skar loss repen och väntade på Yuus handlande.