The rich man's daughter(PRS)

Mona nickade sakta. "Jag har saknat dig så, du var min bästa vän" mumlade hon innan hon gjorde stora ögon åt brödet. Hon slukade det och satte sig upp lite. "Min far låste in mig..Jag fick inte gå ut och knappt träffa någon...".

Hilde log mjukt åt henne.
"Jag är inget bra sällskap för dig, absolut inte." sa Hilde med rynkad panna åt det hon sa och reste sig sakta upp men gjorde tecken till Mona att sitta kvar.

Mona slöt ögonen igen. "Jo, du är min enda vän i hela världen" mumlade hon och satt kvar, hon hade knappt orken att prata.

Då kusten var klar bar Hilde upp Mona i sina armar för att ta med sig henne.
"Vän är jag, men inte en bra en. Lever på fel sida lagen." sa hon sorgset och bar sedan iväg med henne hem till stugan.

Mona log svagt. "Jag lyckades stjäla ett äpple för någon dag sen, jag är också på fel sida av lagen" försökte hon. Det äpplet hade dock inte räckt länge.

Hilde skrattade roat åt det påståendet.
"Och det ska bli det sista du gör på fel sida lagen, men du kan få bo med oss." sa hon än roat åt det lilla. Stjäla äpplen gjorde väl alla, eller?
Snart närmade de sig stugan och Hilde såg på Mona.
"Tja, du måste bada och avlusas först annars kommer du inte in i stugan." sa hon och satte henne på marken lutad mot stugväggen i solen innan hon gick in.

Mona log svagt. "Tack, för jag tänker inte gå hem". Hon brydde sig inte om att hon inte hade några pengar, hon ville inte vara i slottet.
Då de kom fram och hon sattes ner nickade hon sakta. "Gärna, jag har inte tvättat mig på länge...".

"Märker det." muttrade Hilde och satte vatten att värmas på spisen och drog ut en balja i solen. Hon tog fram såpa samt lusdödande örter. Hon fyllde på med vatten och fann även den gamla klänning hon fått från slottet.
"Den bör nog du kunna ha nu." log Hilde, för Monas klänning skulle brännas.

Mona log mot Hilde och skrattade lätt, något hon inte gjort på länge. "Ja, jag har växt till mig". Hon tog sig sakta upp, stödd mot husväggen och väntade bara påa tt vattnet skulle bli klart.

"Har märkt det." flinar Hilde och gör en gest åt henne att kliva i. Hon tar fram en ren handduk med och ser sig om med en sökande blick, sökande efter Edward alltid rädd att något skulle hänt honom.