The Beauty and the Womanizer

Jack vaknade timmar senare, allt gjorde ont, hans huvud, axeln, allt. Han satte sig stönande upp men märkte då att han var fastkedjad. Han stönade igen och lutade sig mot vägen, han hoppades bara Senida kunnat fly.

(Kanske den som slog ner henne var någon som vill hjälpa eller? Känns lite tråkigt om hon kommer tillbaka direkt xD)

(Tänkte det nått gäng ^^ typ laglösa och särlingar xD De kan ju vara skilda ett par år xD)

Senida vaknar upp timmar senare hon hör soldater utanför men någon håller henne tillbaka och lägger en hand på hennes mun. Hon märker att hon ligger på en bädd av halm i något mörkt, troligen en grotta.

(Kanske månader? År känns lite drastiskt i det här fallet xD)

Jack fick sitta själv i någon timma innan ett par vakter kom och hämtade honom, de släpade ut honom på borggården och band fast honom vid en stolpe innan en man med piska kom ut.
Ladyn var strax bakom och hon såg mot skogen med glödande ögon. "Senida" sa hon med hög röst, alla andra tystnade så det kunde eka ut till skogen. "Om du inte återvänder hit så ska vi straffa Jack, med allt vi har".

(Låter bra xD)

Senida ville inte något än annat att ta sig till honom. Hon försökte rycka sig loss. De var i skogsbrynet, ett gäng laglösa. Hon visste inte vad de ville med henne men hon var desperat att ta sig till Jack, han skulle bli skadad och det var hennes fel.

De slet av Jack skjortan och mannen med piskan gav honom slag på slag. Jack sa inget utan tog emot dem utan en min. Mannen slutade inte fören han var blodig och svimmade av.
Så fortsatte det. I dagar, veckor och månader. En dag i veckan så straffade ladyn honom med olika saker, piskrapp, slag, allt möjligt. Men han brydde sig inte, inte så länge Senida var säker.
Han härdades, då han inte straffades blev han hård och grym, täckt av ärr och ännu fler muskler så tränade han hårdare och hårdare. Han gjorde allt som ladyn sa och tillsist tänkte han inte mycket på Senida, han började nästan glömma bort varför han straffades.

Senida förs därifrån och in i ett par vagnar. Hon är motståndslös och apatisk och det enda hon ser för sina ögon är Jacks straff. Sedan börjar hennes liv ut på vägarna. Hon lär sig att dansa, sjunga och spela. Detta folk är till för att roa både byfolk och herrskap. De far fram längst vägarna i vagnar, kallar sig för det resande folket. Tankarna på Jack försvann alltmer, som ett försvar för smärtsamma minnen. Hon lär sig att roa män med. Blir omtalad som den vackra rödhåriga särlingen. Snart återvänder de åter till hennes hemtrakter.

(Tänker mig dem som romer/zigenare ^^ )

Jack satt en kväll ute på puben i byn vid slottet, han fick gå dit om han ville, ladyn visste att han itne skulle rymma. Han satt ensam där med en stor öl och drack sakta, han hade ett bord för sig själv. Ingen ville sitta med honom, han såg för grym ut. Hans mörka hår hängde ner i ansiktet och han hade en ärmlös tröja som blottade de hemska ärren på armarna, en del oläkta.

Vagnarna hade stannat med vagnarna utanför staden och nu åkte de in. Musik strömmade ut genom en av vagnarna där en dam satt och berättade ens framtid. Bakom vagnen kommer kvinnor i starkt färgade kläder, magar bara, kjolar, smycken och plingor. Senida var där i en grön klänning med guldplingor och dansade med magen bar, hennes ögon var målade och det röda håret svängde fritt där hon dansade.

Jack kom ut efter att ha druckit sin öl med resten av männen och kvinnorna från staden. De såg på de resande, en del män sökte bara sällskap för natten hos dem.
Jack gjorde inget, inte ens när en av de dansande kom fram till honom och försökte förföra honom vände han bara buttert bort ansiktet. Kvinnan gick förolämpat tillbaka och viskade till de andra kvinnorna, inklusive Senida. "Vilken butter typ! Jag ger mina pärlörhängen till den som lyckas få honom att le!".

Senida hade förändrats och såg detta som en utmaning. Hennes hjärna hade gått i försvar och den hade blockerat alla minnen om Jack. Selina fnittrade.
"De där örhängena skall bli mina." log hon och tog sig fram till mannen, man tjänade pengar på detta med. Hennes höfter började röra sig mot honom i dansen och hon lägger sjalen om hans axlar.