The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

"Inget" sa Solena och skakade på huvudet, men kaffe lät bra. Hon ville inte ha något om hon ändå skulle få upp det igen och hungrig var hon inte heller.

David nickade och drog fram brödet och gjorde sig sin frukost innan han hällde upp kaffe åt dem och började äta. En stund senare kände han sig mätt och belåten.

Solena drack sitt kaffe och såg ut genom fönstret med dyster blick.
"David......" började hon men tystnade, handen om muggen darrade lätt.

David såg på henne och log mjukt. "Ja?" undrade han och tog hennes hand, kramade den i sin.

"Om du fick reda på något som kan ändra ditt liv. Något som är mitt fel........skulle du behålla mig då?" sa Solen oklart och mötte inte hans blick, såg ner i kaffekoppen.

David rynkade på pannan, vad menade hon? "Självklart, jag älskar dig, jag kommer alltid behålla dig" försäkrade han.

Solena nickade och plötsligt slog hon händerna för ansiktet och började darra krampaktigt, tårar föll.
"Jag kunde inte rå för det, han tvingade mig, jag ville inte." snyftade hon fram, hon kom bara hit med problem och olycka till David.

David slog armarna om henne och hyschade lugnande. "Såja, vad tvingade han dig till? Vad har hänt?". Han kysste hennes panna. "Jag kommer alltid ha dig här vad du än gjort".

"Mycket, men det är hans rätt som man, som make." snyftar hon fram, hon var än ibland inne i det gamla tankesättet som hon var uppfostrad med hemma i sin tid.
"Jag bär hans barn." får hon slutligen ur sig.

David såg chockat på henne innan han hasplade ur sig sin första tanke "Är det fysiskt möjligt ens?!". Sedan försökte han lugna ner sig och försökte trösta henne. "Såja, vi kan nog göra något åt det...".