Rollspel mellan mig och renesmee cullen 1.

"Okej ..." Mumlade jag och gav henne dem.
"Var försiktig."

Jag tog emot nycklarna, gav honom en kram och gick. Bussen ko. Precis lagom och jag steg på. När jag sattit mig på ett säte kom jag på att det var den 1 december. Jag tryckte på plingknappen alldeles för tidigt och klev av vid gallerian. Jag var ganska säker på att William inte firat jul sen det där med Sonja...

Jag gick in i huset igen.

När jag gick och la mig den kvällen hade William ännu inte kommit hem men det hängde en julkrans på dörren, en plastgran stod i vardagsrummet fint dekorerad med Williams paket under, gardinerna var bytta och ett litet pepparkakshus stod på bordet framför soffan. Jag somnade nöjd men utmattad.

Jag stannade över dagen och hoppades innerligt att Sanna inte saknade mig.
Jag och Lucas var inne i en trevlig pratstund medan Wee försökte övertyga Diego om att vi inte var sura på honom efter det med Sanna.
Efter ett tag blev det kolsvart och när jag kollade på klockan visade den 2.33.
Jag sa hej då till alla i den lilla stugan och sa att jag visst måste hälsa på dem innan julafton igen och körde hemåt.
När jag stannat på parkeringen och klev ur så kände jag en mystisk skogslukt.
Jag klev förbryllat in i huset och möttes av dekorationer överallt.
Jag stirrade mig hänfört omkring och några tårar slank nerför kinden.
Hade Sanna fixat allt detta medan jag var borta.
Jag råkade kasta en blick in i vardagsrummet och la märke till granen och paketet och det lilla pepparkakehuset på vardagsrumsbordet.

Den här natten sov jag lugnt och fridfullt. Utan mardrömmar.

Jag klädde tyst av mig ytterkläderna och gick upp till Sonjas sovrum som numera var Sannas och la mig bredvid henne för att lyssna till hennes fantastiska hjärtslag.

Långt bort tyckte jag höra William bredvid mig och jag log i sömnen.

Jag pussade henne på pannan.

På morgonen vaknade jag av det kyliga vinterljuset som kom in genom fönstret.