ORS

(Natti )

De tre dagar Pling är avsvimmad är spännda och jag orar mig konstant över om hon ska vakna upp. Natten innan hon vaknar upp så vaknar jag upp från min oroliga sömn av ljud utanför våran dörr, jag kickar utt och ser en svart klädd figur rotta igenom sälskapsrummet. Jag går ut i sälskapsrummet i bara pyamas. "Vad gör du?" säger jag argt till den svart klädde. "Inget du behöver bry dig om" snäser en tjej röst tillbaka. "Var det du som fångatog Linda" viskar jag änu argare. "Hon vänder sig om och jag hinner precis se ett par nästan lila ögon stirra argt på mig innan allt bir svart och jag känner en fruktansvärd smärta i hella kroppen.

När jag vaknar på morgonen var allting tyst. Vanligtvis kan man höra någon i sällskapsrummet eller i badrummet, men idag är allting tyst.
"Eric?", jag vänder mot hans säng, tom.
"Sam? Maxwell?", de är inte heller där.
"Dan?", tomt. Jag är ensam i sovrummet. Eller?
Det känns som om någon är här inne, och bevakar mig. Jag går upp och byter om för att bli av med känslan, vilket inte fungerar.
Jag bestämmer mig för att gå ner och äta frukost i Stora Salen.

Jag har vaknat. Det gör rätt ont. Jag har ett ganska djupt hål i magen som inte vill läka. Det gör också rätt ont. Jag är hungrig...
"Mat!" muttrar jag åt MadamHazel som stirrar oroligt. Hon nickar.
"Jag ska bara meddela rektorn och dina vänner om att du vaknat!"
Hon springer iväg.

I Stora Salen sitter det flera elever från både Slytherin och Ravenclaw, men Huffelpuff är helt tomt.
Vid Gryffindor sitter några fyror som jag sätter mig med.
"Hamnade någon utav er i laget?", jag ler och börjar ta mat.

Jag suckar tungt och blundar.
Plötsligt kommer en bekant bild upp i huvudet och jag sätter mig rakt upp i sjuksängen trotts smärtan i magen. "Lila ögon...ont....lila ögon....ont....lila ögon....konstig röst....lila ögon."

"MR. KING! LINDA HAR VAKNAT!", Madame Hazel springer fram till mig. Tjejerna och killarna från 4:an som jag satt med ser lite lätt ledsna ut, men jag ursäktar mig och springer med Madame Hazel till sjukhusflygeln.

I dörröppningen i till stora salen möter jag Brian och Madam Hazel. "Vad står på?" Frågar jag "Linda har vaknat! Seså, skynda på! Hon måste få sin mat". Jag klappar händerna av förtjusning och springer efter dem.

Jag ser på Cornelia som springer bredvid mig. Jag tänker på Linda, Cornelia och Clara, min vänner. Alla har blivit överfallna av den personen och verkar veta hur hen ser ut.
"Vi går in tillsammans", jag ler ett litet leende mot Cornelia och lägger handen på handtaget.

"Ja det gör vi" jag har ett djupt och resolut andetag och griper tag i Brians arm.