PRS(Dragon Fantasy)

Nalel svor tyst då hon hämtade kniven, den hade nästan missat helt. Bara för att hon råkat fastna med att se på en alv skicklighet med bågen precis när hon kastade.
Hon märkte Meira men sa inget utan fortsatte kasta.

"Är du arg?" frågar Meira och sätter sig ner för att se på Nalels kastning, hon var duktig, det erkände hon.

"Inte på dig" sa Nalel och kastade iväg ännu en kniv. "Men på mig själv". Hon hämtade alla knivar igen med ryggen vänd mot Meira.

"Varför? Du är ju bra, det är din första dag, vad tror du?" sa Meira och skakade på huvudet åt henne.

Nalel vände sig ännu inte mot henne. "För jag är så dålig att folk gör narr av mig". Visserligen gjorde en del narr av henne för hennes blotta storlek.

Meira skrattar, "Men det gör alla, även mig. Och vissa anser sig bättre än andra. Det är bara träna och visa dem att hober kan, att du kan och att du är att räkna med. Jag tror på dig." log Meira.

Nalel tittade upp på henne. "Gör du?". Hon log lite. "Tack Meira" mumlade hon och sträckte lite på sig, hon fick inte ge upp!

"Klart jag gör, annars hade jag inte valt dig att ingå i mitt kompani, jag väljer bara de bästa." log Meira mot henne.

Trots att hon var i tekniskt sett äldre än Meira, så kände hon sig som ett lite barn. Nalel log stort. "Tack" sa hon igen och kastade iväg knivarna, de hamnade alla nära mitten.

"Se där, du kan ju, det gäller att tro på sig själv." ler Meira mot henne och ger henne en uppskattande blick.