Varför inte skriva tillsammans?

Ja, det kanske är en chans att se hur cool hon är!
♥

Emelie(VI HAR INGEN HUFFIS!!!)

Jag såg plötsligt in i hans ögon och tittade genast bort. Jag drog lite på mungiporna. Nu förstod jag varför jag inte sagt något till mina "Vänner", de verkade hata honom helt enkelt, men vad är felet? Han är smart, snygg, cool, kaxig och populär! Vad är det för fel med det? Jag känner mig, konstig, och beteendet hos mig har ändrats lite, en annan Emelie försöker smyga sig fram, någon modig, inte blyg, den coolare emelie helt enkelt. Inte så stor skilnad, inte som den där Drulla, eller Sabina. Men lite, jag gillar det!
Vid middagsbordet tog jag chansen, smög mig fram mot Slytherinbordet.
- Hej, sa jag.

TildeW nu va?

Japp

Laura
Jag gick ner till middagen med Caius.
Vi gick ner hand i hand.
Vi satte oss ner och började äta av den jätte lika middagen.
"Så, vad har vi för lektioner imorgon?" frågade Caius.
"Jag vet väll inte det!" sa jag.
"Det brukar du ju ha" sa Caius.
"Haha" sa jag.
Jag tog mer och mer mat.

ChannWolfz eller Hanlio!!!

Åh Skriiiiiiiiiiiv era lamor

Lama kan du va själv!
Och hörni, jag är ledsen, men Mara ... hon ... hon KAN bara inte förändras, förresten så har hon lite egna problem att sköta om ... Och några hämnder att ge. Förresten, vem var lärare i försvar mot svartkonster under det första året?
~Mara~
Vad var det som hände egentligen? Lestrange hade just gett mig en den konstigaste komplimangen mellan Tellus och Pluto. Nej, förresten, det konstiga var att hon ens gav mig en komplimang.
"Vad tänker du på?" viskade plötsligt Sofia vad-hon-nu-hette-efternamn och väckte mig ur mina funderingar.
Just det ja, det var lektion. Försvar mot svartkonster. Löjligt. Jag hade sedan länge lärt mig dom nödvändigaste trollformlerna och inte var dom övriga särskilt svårare. Kanske skröt jag, men det var fullt sant.
"På att den bortskämda snorungen bakom oss blänger på oss som om det gällde livet." viskade jag till svar.
Min bänkkamrat sneglade bak och mycket tydligt; där satt snorungen och blängde som den lilla ungen han var.
"Ursäkta mig, miss ... Mara, men finner du inte min undervisning tillräckligt lärorik?" frågade plötsligt professorn.
"Absolut inte, professorn, jag skulle just bara fråga Weasley här bredvid mig," jag gjorde en gest mot Ron Weasley som satt vid bänken bredvid och som hoppade till när han nämndes, "om han inte skulle koncentrera sig mer på professorns undervisning och mindre på sin kamrat Potter." ljög jag skickligt.
Ron hade under hela lektionen suttit och låtsas se intresserad ut men skickat små lappar mellan sig och Harry Potter.
Professorn tittade på mig ett ögonblick innan han vände sig mot Weasley.
"Är detta sant, mr Weasley?"
Rons kinder blev röda av skam och han tittade ner i bänken.
"Nej, professorn."
"Då kan du väl berätta vad vi just gick igenom, inte sant?"
Jag flinade inombords.
Ron svarade och jag såg i ögonvrån hur Hermione Granger snett framför mig slog sig för pannan.
"Det var fel, mr Weasley. Fem poängs avdrag från Gryffindor."
Alla Gryffindorare i klassrummet gav ifrån sig ett "neej" och någon skällde ut Ron som gömde ansiktet i armarna för att dölja sin skam.
"Kan någon annan här svara på frågan vad vi just gick igenom? Miss Mara?"
Jag tog ner handen och svarade det bästa jag kunde på frågan. Professorn log ett nöjt leende och sa:
"Det var rätt, miss Mara. Fem poäng till Slytherin för ditt utmärkta svar."
Jag nickade och flinade inombords.
När vi lämnade klassrummet hade jag lyckats kamma hem ytterligare fem poäng men mina funderingar kom tillbaka när Druella Lestrange kom fram till mig och berömde mig. Vad var det med folk idag?
________________
För långt? Sofia Albuslover, din tur!

Bra, och det är Quirrell!

Tack, ska komma ihåg det!