PRS Nessie & Rosie, HProll

Oliver skrattade tyst. Han genomskådade henne inte förrän nu, men flyttade drottningen till en ruta.
"Schackmatt", sa han lätt och såg upp. Han log mot henne.

Alex mötte hans blick och log.
"Grattis!" sa hon och kollade ut genom fönstret, till hennes förvåning började det bli mörkt.

Oliver skrattade smått och såg runt i sällskapsrummet. Det hade kommit nya folk och satt sig, elden sprakade vilt och magiska saker såg man lite varstans. Chokladgrodekort kvarglömt på bord, flygande pappersplan som aldrig landade, böcker i hyllor som verkade fått fnatt och studsade runt och en papperskorg som det sprutade gröna gnistor ur var bara några av de magiska sakerna som skedde i rummet. Han log smått men det leendet slocknade genast när dörren gled åt sidan och Jill stod där.

Alex la genast märkte till hans slocknade leende. Hon vred huvudet för att se vad som fått det att slockna. Han såg Jill vid dörröppningen.
"Hon har en del att förklara" mumlade Alex lågt.

"Verkligen", muttrade Oliver till svar utan att ta blicken från Jill. Hon undvek deras blickar och styrde hastigt stegen mot sovsalarna.
"Vart ska du ta vägen?" ropade Oliver och reste sig upp. Jill kastade en blick på honom men fortsatte. "Jill?" sa han tillräckligt högt för att hon skulle höra, och hon visste att hon inte kunde ignorera det längre.
"Åh, var det mig du menade?" sa hon och skrattade nervöst. Hon harklade sig och såg motvilligt på dem, "Jag ska bara upp till sovsalarna."
"Jill...", började Oliver. Han suckade.

Alex kollade på Oliver när han talade med vred huvudet mot Jill.
"...Du går ingenstans" fortsatte Alex hans mening. Hon ställde sig upp och gick fram till henne.

Jill lade armarna i kors.
"Men vad vill ni då?" undrade hon och såg ut som om hon bara ville därifrån, "Jag ska upp tidigt imorgon."
"För att träffa den där Casper eller?" fnös Oliver och han såg hur Jill stelnade. Med uppspärrade ögon stammade hon:
"H-Hur v-visste...?"

"Man kan inte håll något på Hogwarts hemligt" sa Alex och såg på henne.
Hon vred blicken mot Oliver.

Jill såg ut att inte veta vad hon skulle göra eller säga.
"En gryffindorare...", sa Oliver, "Du kunde åtminstone inte välja någon som var lite bättre?"
"Schh!" väste Jill och såg ilsket på honom, "Om Viktor får höra kommer han döda mig OCH honom, så håll käften för en gångs skull!"
Det var Olivers tur att lägga armarna i kors. Han såg ner på Alex.

Alex blängde på Jill och mötte sedan Olivers blick. Hon ställde sig vid hans sida och kollade sedan på Jill.
"Du fattar väll att han kommer att få reda på det ändå?" sa Alex surt.