Förbjuden kärlek

De äter upp och Lancelot klär på sig, "Du borde nog gå över till Isis så det ser ut som om du vart sår så det inte väcks misstankar." säger hon mjukt och kramar om honom innan han försvinner Isis knackar på Isis dörr.

"kom in" sa Isis utan att tänka på vem det kunde vara. Fai hade smugit iväg för en liten stund sedan och Isis satt framför brasan. Hon tittade upp och såg att det var Lancelot.
"God morgon" sa hon glatt.
"Du verkar må bättre" sa Lancelot och hon nickade och han satte sig ner bredvid henne för att låta det gå en stund.

Egeria klär på sig och borstar igenom håret innan hon flätar in en tunn fläta för att få det ur vägen från ansiktet och går sedan över till Isis för att hjälpa henne med klänningen.

"Trivs du?" frågade Lancelot efter en stund och Isis slet blicken från elden och tittade på honom, det tog ett tag för henne att inse vad han sagt.
"Det är inte som hemma" sa hon bara och tittade upp när Egeria kom in och log emot henne.

"God morgon, jag skall hjälpa dig med klänningen." ler hon och ser på Lancelot som avlägsnar sig för att byta om i sitt rum. och Egeria går fram till henne, "Hur mår du?" frågar hon och ger henne en lätt kram som god morgon.

Isis tittade upp och skakade på huvudet.
"Det behövs inte jag kan klä mig själv men du kan få hjälpa mig med håret" sa Isis och gick bort till garderoben och drog på sig en grön klänning och satte sig sedan framför spegeln.
"Jag mår bra" sa hon enkelt och tittade på Egeria "hur mår du?"

"Jag mår bra." ler Egeria litet och vet att Isis ljuger, men vad spelade det för roll? De tyckte båda att det var deras eget fel att hästen dog och Isis var även ledsen för hennes död.
Egeria borstar genom Isis hår långsamt och sätter sedan upp den i en enkel frisyr, "Gissar att det blir något drottning jobb idag?" säger Egeria mer som ett konstanterande än som en fråga.

Isis nickade och log svagt. Hon mötte sin spegelbild och suckade.
"Jag antar det" sa hon lågt. "Människorna här är så annorlunda och det är så mycket kyligare här" sa hon och tittade ut genom fönstret.

Egeria mötte hennes blick i spegeln och ser en aningen förvånande på henne, "Tycker inte jag. Eller de är det inte mot mig. Vet du att adelsmänniskorna vi satt med talade till mig?" sa Egeria och hon var förvånad. Isis var en sak, Simon med och nu Lancelot, men andra, ja hon var förvånad.

Isis tittade på henne.
"Jag är inte van vid att människor pratar öppet med mig, att de ställer så många frågor. Jag gillar inte att de kommer så nära på" sa hon och log sedan. "Det är underbart. Jag är så glad för din skull. Fler människor borde få se vilken underbar människa du är."