In Wonderland (PRS)

"Du är helt sjuk i huvudet." Säger Alexa irriterat till doktorn och hennes blick fastnar på Hattmakaren och börjar småle. Alexa får säkert ett fånigt leende på läpparna men hon märker inget, hon får det bara hon kan inte styra det.

Läkaren verkade fortfarande inte ha hört honom utan gick tillbaka till skrivbord och verkade djupt koncentrerad.
(Time skip )
Några timmar senare vaknade Hattmakaren. "Något jag missat?" log han och sträckte på sig.

Alexa hade, under tiden, fått Mally att gå med på en undersökning genom att de båda två gjorde en. Mally hade tur, hon hade bara blivit lite mörbultad. Alexa hade inga skador. Inga synliga skador åtminstone och eftersom hon inte verkade ge några verkliga symptom så spelade det ingen större roll. Mally fick någon dryck som skulle fixa saker och ting, så hon ligger och sover istället.
"Nja, bara att Mally fått medicin." Säger Alexa och rycker på axlarna.

"Vad bra" sa Hattmakaren. Han satte sig upp men ställde sig inte upp. Det skulle inte vara bra för benet direkt.
"Hoppas du inte har haft tråkigt, det här rummet kan vara rätt så deprimerande ibland...".

"Nej då." Konstaterar Alexa, lite tråkigt såklart, men inte så att det skulle döda katten eller något. Eller var det nyfikenhet som dödade katten? Hon minns inte direkt, tyvärr.

"Om du stödjer mig lite kan vi gå till min verkstad istället, myckdet trevligare". Han tog på sig hatten och tog försiktigt Mallybi sin hand.

"Visst." Svarar Alexa och sträcker fram en hand för att hjälpa honom upp också. Det kanske inte behövs egentligen men hon vill hjälpa till så mycket hon kan och när hon kan.

Hattmakaren tog hennes hand.och tog sig upp. Han stödje dig mot henne och började gå. "Det här rummet är så sorgligt" mumlade han. Sjukhus hade han aldrig gillat man hade ju bara ont där.

"Menar du sjukhus i allmänhet då?" Frågar Alexa undrande och hjälper honom vidare i slottet. Faktiskt så kan hon nästan vägen till hans verkstad. Inte så att hon kan berätta om den, men hon kan gå dit.

"Sjukhus i allmänhet" sa Hattmakaren. "Man har ju bara ont när man är där". Han skrattade lite, hans galna, vanliga skratt och log då han var färdig.