Rolla någon?

Isac gick tillbaka där Maxine och Saphine hade varit, men de var nu borta. Isac såg Nyahs häst, han hade sån lust att släppa lös hennes häst, men gjorde det inte.

Nyah fortsatte att vandra på marknaden tills hon kom till ett litet stånd med några riktigt fina dolkar. Hon kunde hjälpa att dra sig till dem. Hennes svärd på hennes rygg gjorde sig ständigt påminda genom att dunsa lätt mot hennes rygg. Det var som om de tyckte hon svek dem men hon sköt bort tanken som egentlige bara var löjlig. En tjock man stod i ståndet. Hans skägg var stort och burrigt. Ett leende prydde hans annars ganska fula ansikte.

Isac gick vidare in i skogen. Han tog fram svärdet och hög av några grenar som satt ganska långt ner på trädet. Han kände ilskan ända från tårna till huvudet. Men vad skulle han göra?! Om Nyah inte gillar honom, kunde han väl inte göra något åt det.

Maxine ryckte sig loss ur Bridgan's grepp och pilalde på kniven i hennes ärm.
Man ska inte leka med knivar i första fall.

Hon smekte en av dolkarna. Den hade inga direkta utsmyckelser likt många av de andra men hade ändå en otrolig skönhet. Olik de andra var det vapnet, om man nu kunde kalla en dolk för vapen var dödlig. Då Nyahs finger gick över dess spets så skar den ett litet hål i hennes finger och en liten blodsdroppe slipprade ut. Mannen betraktade henne med en mycket fundersam blick.
"Hon sade att du skulle komma." Sade han med en hes röst.
Hans ögon lämnade inte hennes utan nickade bara emot ett tält lite längre bort. De flesta verkade udnervika det.
"Hon sade till mig att säga dig att gå till henne."
Nyah kollade ifrån det lilla slitna tältet emot mannen som börjat förhandla med en annan kund.
"Ta kniven, den är den."

Isac lugnade ner sig efter en stund och gick tillbaka till marknaden. Många barn sprang omkring och vuxna som antingen köpte saker eller tiggde pengar. Isac gick till ett litet stånd där de säljde svärd och pilar. Han tog i ett ganska lätt svärd. Svärdet var väldigt långt och vasst, det gillade Isac.
-För hur mycket? Undrade Isac.
-7 silvermynt, sa mannen i ståndet. Isac lag mynten på bordet och tog svärdet.
-Tack, sa Isac och lag svärdet i sitt andra skaft.

- Låter du mig inte vara Bridgan så ligger du illa tilla, sa Maxine allvarligt.
- Maxine du kan inte skada mig, sa han och småskrattade. Maxine höjde ena ögonbrynet och visade knivskaftet.
- Släpp mig och jag lovar att komma tillbaka snart, sa hon och log mot honom. Som förväntat släppte han henne och hon sprang in i folkmyllret.

Saphire red fort ifrån männen. Hon hade klarat det! Båda två! Bara det inte fanns fler i stan... Nu var det bara att hitta de andra. Det var lätt. Vid ett vapenstånd stod Isac och köpte ett svärd.
"Hej!" sa Saphire. "Köper du svärd?"
Hon kände att det var en idiotisk fråga, men hon hade inget annat att säga.

Nyah kände hur det lilla skruttiga tältet drog henne till sig ungefär som dolken gjort. Den svarta dolken som nu låg i hennes hand. Den passade perfekt nästan som om den vore gjord för henne. Hon kände sig en aning nervös för vad som skulle möta henne, något hon nästan aldrig var. Med en något darrande hand drog hon upp tältduken och en hemsk lukt träffade henne i ansiktet. Det luktade starkt men av vad kunde hon inte urskilja. För att slippa lukten så började hon andas genom munnen och så tog hon steget in.

Isac log mot Saphire.
-Hej! Jo faktiskt. Sa Isac.
Han var glad att få sällskap