PRS mellan Ida och Hermione gragner

Elena
Katara torkade bort en tår och stirrade in i sin systers ögon

Elena såg kataras ande genom skinlig och lite suddig.
Elenas kristal gröna ögon var fuktiga.

- Jag lovar och rädda dig men du får inte vara i den männskliga värden.
Det är för farligt.

Vatten människan började mumla några ord
Kataras ande försvan.

- Vad gjorde du?

- Farligt sa hon det är farligt för henne som du sa att vara här.

- Vad heter du?

- Shhh så många frågor.
- Jag vet vad du är du är en vatten människa.
Hur kan du vara här på land.

Vattenmänniskan höll upp en medajong.

- Denna hjälper mig.

- Vad heter du frågade Elena igen.

- Safira sa hon tyst

Katara stöttes bort av vattenfolkskvinnan. hon bankade på bubblan med dom verkade inte kunna se eller höra henne.
Hon tog ett djupt andetag och skrek sen så högt hon kunde.
Elenaaaaaaa,kan du höra mig,kan du see miggg?

Elena såg stumt på Safira.

- Är du ensam?

- Vad ensam!

Där nere jag vill dit till havets botten.

- Du är galen sa safrira.

omöjligt.

- Nej det är inte omäjligt, vi har gjort en sårts växt som gör att man kan andas i vattnet.

- någon annan gång sa vattenflickan.
Jag ska lära dig att kontrolera din förmåga att prata med din syster.

elenaaaaaa hon stängde ut mig igen

Elena kännde andar i närvaron men dom var nära men ändå nära.

Eftersom att Elena inte svarade gjorde Katara ett försök med Marcus. marcussss kan du höra mig

( det är faktiskt mellan oss pratandet alltså )

- Sitt sa safira.
Elena satte sig lydigt ner.

- Vad känner du.

Elena blundade och lyssnade.

- Jag hör fåglar sa hon, Men också visskningar.

( kan inte du och jag göra en ff av vårt rollspel)

(du kan göra det om du vill,jag vet men det va ju värt ett försök)
elenaaaaaa

( hahahahahahaha syrran jag vinner)

Elena hörde viskningar som sedan blev ett rop.

Elena Elena viskade det i huvet.

Det gjorde inte lika ont längre.