Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna nickade.
"Vi hade ju åtminstone alltid mat för dagen så man inte gick hungrig. Jag kommer ihåg alla turer med pappa ut i skogen när han arbetade. Det var han som lärde mig hantera yxor. Han trodde det skulle kunna komma till nytta ifall jag blev vald. Vilket jag också blev" säger Johanna. "Det var meningen att jag skulle lära min bror sedan också, eftersom pappa varit tvungen att sluta jobbet på grund utav en ryggskada. Men så dog ju hela högen innan jag hann komma hem, som du redan vet om."

Thalia nickar och tar Johannas hand. "Det är det jag menar, du har förlorat hela din familj och blivit förstörd för livet med mardrömmar och allt och ja....jo livet i 11an har inte vart en dans på rosor. Tänk då att om vi inte gör något kommer våra efterkommande att leva så, de kan bara inte få hända." säger Thalia allvarligt och tänker på spelen. "Tänk Sam från mitt distrikt i år, han var bara tolv och Rue kunde ha dött förra året med." säger hon allvarligt.

Johanna nickade.
"Självklart måste vi det. Jag vill inte se fler barn där. Varken döende eller de segrande" säger Johanna, vilket var sant. Det var alltid hemskt att se de nya unga ansiktena när de transporteras till sin första 'försäljningsfest'. Oftast ser de rädda eller arga ut, och det förstod Johanna fullt ut. Vem var inte arg eller rädd när man fått ett dödshot hängandes över sina nära och käras huvuden?

Thalia ska precis svara då det knackar på dörren och hon går och öppnar, mannen som gick från Johannas rum var där igen. "Boggs" säger han och ler och tar hennes hand "Thalia, trevligt att träffas" ler hon.

Johanna står bakom Thalia, och ser Boggs.
"Vad är det?" frågar Johanna. "Något är det, för annars hade du inte kommit hit igen." Boggs nickar, och ser allvarlig ut igen trots att leendet är kvar.
"Ja, vi behöver er i kontrollrummet. Vi ska ha ett viktigt möte som ni bör vara med på. Välkomna tillbaka förresten" säger han och börjar gå därifrån. Johanna följer automatiskt efter honom.

Thalia nickar och följer efter, "Välkommen tillbaka?" säger Thalia frågande till Johanna då de går längst långa gråa korridorer med lysrörsbelysning. Det var inte det mysigaste stället precis, allt så strikt och korrekt. De kommer till en korridor med många dörrar och Boggs öppnar en tillsist i slutet av korridoren.

"Han menar väl inte direkt hit utan tillbaka till revolutionen antar jag" svarade Johanna och går in i rummet Boggs håller upp dörren för. Därinne satt en hel drös med folk, bland annat några hon kände igen sen distrikt 14 och resten kände hon inte igen, men de var väl från distrikt 13 antog Johanna.

"Jaha." söger Thalia och nickar och försöker få ihop allt utan att visa hur förvirrande egentligen allt var. De gick in och snart kände sig Thalia indragen i en hård kram, hon log glädjestrålade då hon såg honom. "Thresh, hej min lilla lillebror." ler hon stort och kramar tillbaka honom, hon sa just så för han var inte den man kunde kalla liten, nog för att de var i samma längd och hon var muskulös, men knappast som Thresh.

Johanna ser Thresh gå bort till Thalia och ge henne en kram, och bara väntar på att någon ska överraska henne. Men det gör ingen, utan hon slår sig ner på en ledig stol jämte Boggs.
"Jag är ledsen, men de kunde inte riskera att fler förflyttades" viskar han till henne. Johanna bara nickar. Sedan när Thalia och Thresh också slagit sig ner så börjar en kvinna med grått hår snacka. Det måste alltså vara President Coin.

Thalia slår sig ner vid Johanna och Thresh vid henne nu när hon fått sin lillebror vid sig tänkte hon inte släppa honom ur sikte. Hon visste att hon ibland kunde bli bra överbeskyddande och att Thresh var den som visst kunde ta hand om sig själv.
Tanten presenterar sig som president Coin och Thalia rynkar omärkligt på pannan, hon gillar inte henne alls.