The Marauders - Always and forever [SV]

Awesome!

JÄTTEBRA DU ÄR BÄST.

håller faktiskt med dig Pixi

Jag blir så glad för alla snälla kommentarer, men önskar dock att ni kunde skriva mer om vad ni tyckte vad bra för då är det lättare att utveckla skrivandet.



Bara för att de är korta och dåliga får ni här ett dubbelkapitel, ett Sirius och ett Remus


Kapitel 21
The Isle of Wight
augusti 1994

Sirius höll upp brevet som den snövita ugglan nyss lämnat honom.
Det var Harrys handstil.

Käre Sirius,
Tack för ditt senaste brev. Fågeln var enorm, den kom knappt in genom mitt fönster.
Allt är som vanligt här. Dudleys bantning går sådär. Moster Petunia kom på honom med att smuggla in munkar i sitt rum igår. De sa åt honom att om han gjorde det så skulle de vara tvungna att dra in hans månadspeng. Han blev förbannad och kastade ut sitt PlayStation genom fönstret. (Det är en sorts dator som man kan spela spel på.)
Det var dumt, nu har han inte ens Mega-Mutilation Del tre att sysselsätta sig med när han är arg.
Jag är okej, mest för att Dursleys är rädda för att du ska hoppa in genom fönstret och förvandla de till fladdermöss om jag ber dig.
En konstig sak hände imorse. Mitt ärr gjorde ont igen. Förra gången det gjorde ont var det för att Voldemort var på Hogwarts. Men jag förstår inte hur han kan vara nära mig nu, eller? Vet du om ärr man fått genom förbannelser kan göra ont flera år efter att man har fått de?
Jag skickar dethär med Hedwig när hon kommer tillbaka. Hälsa Vingfåle från mig.
Harry


Sirius kunde nästan säga att hans hjärta stannade. Hur väl Harry än lindade in det, i bantning och PlayStation, genomskådade väl Sirius honom direkt att det var ärret som han var orolig för. (Han hade ju trots allt på sätt och vis känt Harry i elva år.)

Allt som Sirius hade lyckats rota upp i soptunnorna – nyheter – alla konstiga dödsfall, Quidditch-VM och nu detta. Om Sirius bara lyckades ta sig till Hogsmeade igen, så kanske han skulle kunna möta Harry under hans nästa utflykt.

Harry-
Jag flyger norrut nu direkt. Att ditt ärr gjorde ont är bara det senaste i en rad av mystiska händelser det gått rykten om. Om det gör ont igen, gå raka vägen till Dumbledore.
Jag hör av mig snart. Hälsa till Ron och Hermione. Håll ögonen öppna, Harry.
Sirius

Han fäste brevet runt foten på ugglan.
’’Iväg då’’, sa han och fågeln flög iväg. Sirius såg sig omkring.
Vingfåle stod och mumsade på några gröna blad i den lilla gläntan där de befann sig.
Sirius visste inte exakt var de var. De hade flugit söderut - över Sotuthampton - och sedan över hav en liten stund. Han skulle gissa att de befann sig på Isle of Wight. (Antingen det eller så hade de råkat komma hela vägen till Frankrike, vilket inte är så stor chans.)
Sirius var rädd för att gå runt i sin mänskliga skepnad – han kände inte till ön ett dugg och han visste inte var de stora byarna låg eller var människorna bodde.
Istället knöt han fast Vingfåle vid ett träd. (Riskabelt, tänk om någon mugglare skulle gå förbi? Sirius fick väl skynda sig och hoppas på det bästa.)
Sen gick han ut ur den lilla gläntan i hopp om att få syn på några skyltar.
Han behövde inte gå långt. Efter en liten stund fick han syn på en landsväg, och förvandlade sig snabbt till hund innan han fortsatte gå.
Han såg på bilarna. Föraren satt på höger sida – Alltså måste han vara i Storbritannien. Och Isle of Wight var ju den enda ön som låg söder om fastlandet.
Sirius transfererade sig tillbaka till platsen där han gömt Vingfåle, lossade på repet och lossade på repet innan han hoppade upp och flög iväg.






Kapitel 22
Allt genom tidningen.
augusti 1994

Tänk, när man är så inblandad trots att man är okänd för allmänheten.
Tänk att man är en av de som känner mest sorg, men man är okänd för allmänheten.
All information går till en genom tidningen.

Turneringen i magisk trekamp på Hogwarts i höst.

Sirius Black sedd i Hogsmeade.

Remus suckade och lade ner tidningen. För mycket information att ta in på en gång.
I brist på något att göra slog han på radion.
’’…där den ökände massmördaren Sirius Black blev sedd tidigare i våras…’’
Av med radion igen. Han blev aningen irriterad på att Sirius var överallt, fast ändå helt borta. Där han var, fanns också alla anklagelser som Remus nu (tack och lov) visste var felaktiga. Varje gång han hörde eller läste Sirius namn sköljde en våg av ilska mot Pettigrew över honom, och det var för jobbigt för att stå ut med dag ut och dag in.
Ett ljudligt skrammel hördes och en ljusbrun uggla hade kraschat rakt in i fönstret. Remus suckade, öppnade det och lyfte försiktigt upp den slitna ugglan. Den hade ett litet meddelande runt foten, och Remus vecklade försiktigt upp lappen.

Var inte orolig. Jag är inte riktigt så korkad som alla tror.

Remus log. Sirius var kanske inte korkad, men med hela ministeriet och hundratals dementorer behövde man inte vara dum för att misslyckas med sin flykt.

A. W. E. S. O. M. E.

supermegaduperbästägigbraawsome och allt är faktiskt bra och awsome

Fantastiskt

Riktigt bra :-)

Åhh tackar!!!

Jätte bra kapitel!