Power (Ett rollspel för alla)

((Here we go then ))


Lektionen startade med det vanliga, larviga välkomssnacket som läraren trött babblade sig igenom. Ingen i klassen verkade lyssna, likaså Annabeth.
Hon hade med rynkad panna betraktat alla hennes nya klasskamrater. Det var något konstigt med de. Något bekant...
Plötsligt slog det henne att mer än hälften i rummet hade blivit uppropade av rektorn dagen innan. Det var de "välsignade". Ordet gav henne rysningar efter vad hon läst dagen innan om den gamla myten. Kunde den faktiskt vara sann? Eller var rektorn bara en virrig, troende (alltså att han trodde på myten) idiot?
Annabeth väcktes från sina tankar när en engelskabok landade med en duns på bordet. Läraren delade ut böckerna, och när alla fått var sin bad han de att öppna sida 56 och läsa den tre-sidor långa texten. Suckande bläddrade Annabeth genom boken till rätt sida, och fasade att hon var tvungen att gå och prata allvar med rektor Dominus.


((Bra?))

Liz tyckte det var otroligt skönt att lektionerna börjat. Hon behövde studera för att må bra, vilket var väldigt olikt de flesta personer.
Även fast detta var en ganska bra skola (pluggmässigt) så ville hon hem. Hon vill inte vara kvar i denna skola, men hon var tvungen.
Liz gruvade sig för vad hon skulle säga till Mia sedan.
Fast det var ändå skönt på något sätt att Liz förhoppningsvis inte behövde prata med någon annan denna dag.

Nästa lektion skulle vara matte ((?)). Annabeth tog engelskaboken och gick ifrån klassrummet med resten av eleverna. Hon befann sig djupt begravd i sina egna komplicerade tankar. Hon tänkte på myten om De Välsignade, om det fanns någon möjlighet att den var sann, om Dominus då var deras mentor, osv. Annabeth brukade tänka så; mycket, komplicerat, samtidigt.

Lelia vaknar efter att ha sovit i någon timme. Hon går till engelskan och lyssnar med ett halvt örö då hon förtfarande funderar över det som hänt igår. När lektionen är slut tar hon sin bok och går mot nästa. Hon kände sig lite konstig.

Matten maler sig fram, och Annabeth, sim brukar älska matte, är alldeles för distraherad för att räkna.


((Har inget att skriva... Rast?))

(Rast låter finfint.)

Klockan ringer och det är dags för rast. Jackson är inte den sista ut ur det enformiga klassrummet. Han tar upp sin mp3 ur väskan och tänker på att önska sig en iPod till sin födelsedag, inte för att han skulle få någon men han kan försöka. Han sätter igång Would you love a monsterman och sätter i hörlurarna.

((Rast ))

Serah ler för sig själv när hon kommer ut från matten. De nya böckerna ligger under hennes högra arm. Serah älskar det här. Den välbekanta känslan av kontroll.
Hon skyndar sig fram genom korridoren, tills hon når skolans grönområde. Hon sätter sig tillrätta på en bänk, och plockar fram en lärobok. Allt för att döda tiden som rasten består av.

Jackson tar sig ut till den enda gröna området på hela skolområdet verkar det som och lägger sig ned i gräset med väskan som kudde och med stark musik i öronen. Sedan dyker Jordans huvud upp inom hans synfält och Jackson ser att han skaffat kompisar. Jackson struntar i dem och sluter ögonen.

Liz börjar känna sig bättre redan nu. Hon tillbringar rasten genom att läsa igenom engelskaboken och hoppas på att ingen pratar med henne.

När rasten börjar smiter Lelia iväg mot musiksalen. Även om det inte var lunchrast så var hon tvungen att se hur det såg ut. Hon ser sig omkring, ingen följde efter. Bra. Hon smiter ljudlöst in i musiksalen. Det är en ganska stor sal med massor av instrument. Och mitt bland allt. En stor svart flygel. Lelia går fram til den och sätter sig på pallen. Hon lägger väskan bredvid sig och för händerna mot tangenterna. Sen börjar hon spela.