När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai log mot henne "säkert? jag vet att de gör ont" sa Fai och skrattade sen kallt "det är väll enda anledningen att jag kan göra det, och hur ont jag än får är det inte värre än annat jag gått igenom" sa han kallt och reste sig upp från golvet och såg kallt på sin morfar "jag mår fint" sa han
"Din idiot" sa hans mor och gav Voldemort en örfil "rör du honom en gång till, har du ingen dotter längre" sa hans mor och gick fram till honom och synade honom
"Ja mår bra, mamma" sa han och hon nickade, han förstod att hon inte trodde honom
"jag behöver luft" sa han och såg allvarligt på dem, han gav sin morfar en dödaden blick och lämnade sen rummet och gick ut till stallet. han var verkligen arg på sin morfar, det var han som hade förstört hela hans liv

Xenia nickade och log, även om det inte var sant.
Men vem skulle må bra av att hon klagade över att hon hade ont?
Xenia såg efter Fai och antog att han var arg på Voldemort.
Men vad skulle hon göra åt det?
Helst av allt skulle hon vilja härifrån, skolan var en mycket trevligare plats, ja fast det var ju trevligt här med, när Voldemort var på bra humör.
Xenia satte sig upp på stolen och såg lika oberörd ut som Bella hade lärt henne, ingen ide att visa folk vad hon egentligen kände.

Han klappade den svarta hingsten och hörde steg bakom sig
"vad vill du?" fräste han argt utan att se vem det var
"jag hade tänkt fråga hur det var med dig?" frågade hans far och han vände sig om
"förlåt, jag är bara lite arg" sa Fai
"jag märker det. Men det är bättre att prata om det" sa Jezebel och lutade sig mot väggen
"jag är bara trött på att folk hatar mig för all han gör och att jag inte kan ha ett normalt liv" sa Fai sorgset och log sen "säg till mor att jag lånar Fairfax" sa han och sadlade hingsten och red sen i väg ut i skogen

Jezebel lämnade rummet och strax efter honom en svärande Voldemort, förmodligen gick han till sitt kontor.
Xenia slappnade av på stolen, hon visste att hon var mest utsatt när Voldemort var på det humöret.
De åt upp maten och Xenia hjälpte sedan Cara att diska, hon undrade när Fai skulle komma tillbaka, hon ville tillbaka till skolan och inte vara i detta huset med en förbannad Voldemort.

Fai red längs stigen, det var länge sedan han suttit på Fairfax men han gillade det. Han red genom byn och sen tillbaka. Han kom in i stallet och gjorde i ordning Fairfax och gick sen in i huset och de såg på honom
"ska vi åka tillbaka?" frågade Fai utan att riktigt vara medveten. Han var fortfarande irriterad på sin morfar och ville där ifrån

Xenia såg på Fai och nickade.
- Gärna, sa hon och ställde sig upp.
Cara tillkallade en dödsätare som skulle ta dem till skolan, tänk så mycket enklare det skulle bli när de hade lärt sig att transferera sig själv.
Dödsätaren tog tag i dem och snart varde tillbaka på den mörka skolområdet.

Fai såg på sin mor och log snabbt innan de försvann och var tillbaka på skolan. Fai såg knappt något utan bara gick rakt upp till tornet och satte sig framför brasan. Han var så irriterad att han inte märkte de andras viskningar. Han förstod inte varför hans morfar var tvungen att förstöra allt?

Xenia satte sig vid Fai, och såg ut över eleverna som genast vände sig om för att inte se ut som att de stirrade.
- Hur är det Fai?, sa Xenia tyst, hon ville inte göra honom arg, vilket hon visste att han var.

Fai hörde knappt Xenia utan bara stirrade rakt fram. Han visste att han var oartig
"det är bra. Jag är bara lite trött på allt" sa han och försökte låta trevlig. Han ville inte snäsa åt henne när det inte var hennes fel. Han kände at eleverna stirrade på honom igen
"ni kan väll i alla fall dölja det bättre" fräste han och reste sig upp och eleverna stelnade till och han lämnade uppehållsrummet

Xenia suckade när han lämnade uppehållsrummet, hon hatade när han ljög för henne.
Hon visste ju nästan vad allt handlade om och ändå talade han aldrig om det, han skulle jämt låtsas att allt var bra och inget var fel.