Den stumma häxan...

Det här är vad jag åstadkommit på sisådär 5 timmar :<
------------------------------------------------
Kapitel 29: Ny kille..?

”Ja men Wronskis fint är bättre och smidigare än Oi Rellys.” Konstaterade jag uppnosigt och Reg suckade irriterat. Han tyckte att Oi Rellys fint vilken innebar att man vände kvasten uppåt och flög rakt upp innan man snabbare än kvickt dök nedåt igen.
”Visst visst, vi säger det hörru.” Svarade Reg och reste sig. Han sträckte lite på sig och tittade sedan mot porträtt hålet. ”Ska vi se om vi hittar tjejerna?” Frågade han och jag nickade, nästan utan att kunna dölja min iver. Dem hade varit borta så länge nu och någon av dem kanske hade hamnat i sjukhusflygeln? Elisa hade ju trots allt en slags tendens att dra till sig olycka…

Jag reste mig och gäspade lite grann innan jag följde efter Reg ut till korridoren, vi gick runt och letade en stund utan resultat. Jag funderade en stund på vart dem kunde ha försvunnit men Reg hann före.

”Där!” Sa han och pekade ut genom ett av dem stora fönstren. Man kunde se ett par gestalter nere vid sjön. En av dem kunde man tydligt se att det var Amelia. Jag var nästan för ivrig när jag gick ut och halkade på det, fortfarande, smått daggiga gräset. Vilket egentligen är rätt underligt eftersom det är sent på eftermiddagen och inte tidigt på morgonen. Ju närmare vi kom desto mer hörde man skratt och gälla skrik från vattnet. Plötsligt reste sig en, för mig, mycket välkänd gestalt och gick fram mot vattnet.

Hon satte sig ned på strandkanten och verkade tveka innan hon tog av sig skor och strumpor. Sedan blinkade jag och missade när Elisa lade ned sina fötter i vattnet. En exalterad Amelia rusade nästan genast fram till henne och sa osammanhängande snabbt något som gjorde Elisa skrämd. Ett lustigt begär att beskydda Elisa grep tag i mig men jag skakade av mig det. Plötsligt var Amelia och en annan tjej som jag sett någon gång förut nere i vattnet också och höll på att dränka varandra. Reg himlade med ögonen åt mig.
”Herregud, ska du stå och glo eller hälsa någon gång, Time?” Frågade han och jag kunde inte låta bli att dra på munnen.

”Självklart ska jag hälsa!” Svarade jag morskt och gick ned till vattnet. Just då reste sig en annan kille, en Hufflepuff, och gick fram till Elisa. Han hade inte märkt mig, eller Reg. Men jag märkte honom. Mina ögon smalnade och jag blängde på honom trots att han inte märkte mig. Han förde ett slags samtal med Elisa som fick henne att nicka och le. Avundsjukan bubblade i mig när jag gick fram mot dem.

Försiktigt gick jag, jag skulle skrämma henne. Snabbare än kvickt landade mina bleka händer på hennes axlar och min mun rörde sig av sig självt.
”HEJ ELISA!” Ropade jag och när hon hoppade till slog jag mig skrattande ned bredvid henne, bara henne inte bredvid killen. Hon andades ut innan hon ilsket boxade till mig på axeln.

Det här var den Elisa jag tyckte om… den Elisa jag älskade…

Jättebra!!!

Gryffindorable!

^ Det var asm

Cx nästa kap. kommer vara ur Mays synvinkel! ^^

Jättebra!!!

ÅherregudÅherregudÅherregud! o.o

Åsum(eller awsome)

så bäst, sitter och läser och äter potatis =P

Jätte awesome bra!