~~Hedviggs liv~~

SUPERDUNDERMEGATACK

---

Suuuuuuuuuper bra!!!!!!!

BÄÄÄST♥♥♥♥♥♥

Tack, ska skriva mer nu mina lilla ugglor.

Kapitel 74
DEN O UNDVIKBARA SANNINGEN

Testet var ganska enkelt, det var ju mest det som vin gjort under terminen, nu var det den tionde Februari. Om fyra dagar var det alla hjärtans dag och jag skulle gå med Harry, vi hade inte träffats på länge, jag saknade honom. Det var ganska jobbigt med DA:möterna Umbridge var hemsk, men inte så hemsk som alla andra tycker. Dumbledore synes aldrig till, det var nästan som om han var borta.
Yes! Nästa Hogsmead utflykt var den fjortonde, det var tur.
Ibland på kvällarna tänkte jag på honom, Cedric, hans vackra hår, bruna ögon och stiliga ansikte.
Trots att jag försökte glömma kunde jag inte, jag älskade honom fortfarande.







Joanne
Det märktes tydligt att jag, Carolle och He..Cho började växa ifrån varandra, vi var inte längre bästa vänner, nu var vi bara vänner.
Tillslut slutade jag att desperat försöka hitta dem på luncherna. Jag fick en ny vän Louise, hon var precis som jag, men Cho hade inte märkt att jag inte var där längre, någonting konstigt var det också med Carolle, men det visste jag inget om. Hon hade en hård mask som man inte kunde tränga igenom.
Vi som skulle vara vänner livet ut, men så blev det inte.

Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

JÄTTEBRA Det är synd att dom glidit ifrån varandra

Braaaaa♥♥♥♥

Tack, ni, jag hade skrivit ett till, men jag glömde publicera det! Så det försvann, skriver mer nu (

Kapitel 75
ALLA HJÄRTANS DAG (igen) DEL 1

Ja, då var det dags igen alla hjärtans dag.
Jag skulle såklart gå med Harry.
Klockan var kvart över sju, jag behövde inte gå upp än, men jag gjorde det i alla fall.
Trött reste jag mig upp. Yes! Håret var inte ett fågelbo idag utan det såg faktiskt ganska fint ut.
Jag tog på mig den korta, vackra, röda klänningen med rosor på axelbanden. Den var otroligt fin.
Dem matchande strumpbyxorna som var väldigt tunna och svarta. Strumpbyxorna hade också rosor i sig, men dem var svårare att upptäcka.
Skorna som jag skulle ha var ett par eleganta svarta klack skor.
Nu var det bara det svarta håret kvar.
Vad skulle jag göra med det? Sätta upp det i en enkel knut? Nää, för vardagligt. Den perfekta lösningen dök upp i mitt huvud. Varför inte göra en inbakad fläta?

Flätan var underbart fin med dem där röda trådarna som tog fram färgen i klänningen. Jag var riktigt nöjd, nu var klockan åtta, tre timmar kvar till träffen. Jag bestämde mig för att gå ner till uppehålls-rummet. Det var ganska öde där. Bara några få elever som liksom jag hade gjort sig i ordning lite för tidigt.
Jag satte mig i en av dem bekväma sofforna.
Det var länge sedan Harry skickade ett brev, undra varför? Fundersamt drömde jag mig bort i en av dem jobbiga flyg rundorna till det där stället långt i söder. Jag höll nästan på att somna tills ett finger pekade på mig.
-Vaa? Frågade jag och ryckte till.
Det var Marcus, han hade på sig en röd skjorta och ett par jeans, han kanske skulle gå med Carolle?
-Å, hej, vet du var Carolle är? Frågade jag tyst.
Marcus såg (nog medvetet) ut som om han inte hörde. Jag suckade och lutade mig närmare för att viska, men du flyttade han på huvudet och kysste mig! Förvirrat reste jag mig upp. Vad hade hänt med det underbara harmoniska Hogwarts! Allting verkade bara gå snett. Jag sprang ut därifrån ut till svarta sjön. Där kunde jag andas ut. Gamla minnen började bölja in uti mitt huvud. Den andra uppgiften. Cedric....just det. Trädet, trädet där han hade in graverat våra initialer! Jag sprang dit. Det var mossa över de båda C:en.
Jag började hejdlöst att gråta. Tårarna kom i floder. Gråtandes, satte jag mig ner på knä och lät tårarna falla. En hand föll ner på min axel.
-Kom, sa den, det var Harry.
Jag reste mig upp. Han satte armen runt om mig och drog med mig på vägen till Hogsmead...