Förändrad värld Lupple & Medi

Han tog sedan en badrock och gav den till henne.
"Så min älskade hustru och strålande solsken. Ska jag föra dig till den bästa tronen eller den bättre tronen?" Han log ömt.

"Men du vill tillbaka. Du vet att han slickar i sig mitt mensblod?"
Hon hulkade sig och satte sig på sängen och lade armarna om sig.
"lås dörren. Båda snälla. Fort." Hon skakade i hela kroppen.

"Jag vet inte. Vi måste ha samtalet redan innan." Hon såg på Halo som hade gått i väg med Aurora.

"Duu har ju det vackraste namnet. Har du sett filmen törnrosa? Om du inte har det så ser vi den ikväll. Vi som inte får vara med på mötet av tråkmånsarna." Hon såg Alexander i trappan och log sedan.
"Så du har så vackert hår med."

Allie funderade lite. "Bästa tronen. Med blod." Föreslog hon leendes.


Jimmy gjorde som hon bad och låste båda dörrarna fort. "Ja jag har fattat det." Sa han och kände sig lite arg. På henne. Men förstod inte varför. "Klart jag inte vill. " Sa han men en del av honom ville faktiskt tillbaka. Han kände sig så äcklad av sig själv.

Alexander hörde dörrarna låsas och vände tillbaka. Hon behövde lugna ned sig först. De båda behövde det. Han slöt upp runt matbordet där alla andra stod. "Okej. Jag börjar. Dessa två behöver vård. Vi kan bara ge den de behöver genom att få bort dem från Allan. Förslag?" Sa Alexander och Lathan svalde hårt. "Köpa ut dem?" Dorian skakade på huvudet. "Aldrig. Han är inte intresserad av pengar. Vi behöver göra honom försvunnen eller opassande som ägare." Sa han irriterat. Rafael såg på dem. "Vi behöver information om Allan. Gå in i deras huvuden och ta den? Vi borde ta oss igenom hans blockeringar?" Föreslog Rafael.

Aurora såg på henne. "Du är vacker." Viskade hon. Nervös och rädd men Halo verkade så snäll. Hela tiden.

"Så sängen..." Det ska bli. Han bar henne till sängen och lade henne ner. Började kyssa henne och log.
"Blod sen.." Lovade han och höll hennes hand och log.
"Min vackra andra del."

"Men vad ska vi göra då? Gå tillbaka och sitta på golvet för vi jort fel?" Hon såg på honom och kände hur allt snurrade.
"Jag..."


Maria suckade. och såg på Rafael.
"Hur kan HAN vara chef egentligen? Hur har den vampyren lyckas? Jag såg på festen hur Aurora och Rhiannon blev små kaniner. De skakade och ville inte ens prata med någon." Hon var arg och såg på sin make.
"Men dödar vi honom kommerr vi hamna i trubbel. Man får inte mörda vampyrer."

"Men oj vad du var vänlig." Hon log och visade hennes rum.
"Skulle du vilja borsta mitt hår senare?" hon drog ut nålen och hennes ovanligt långa hår föll ner.
"Det kanske är något du vill leka med?"

Allie log stort och besvarade hans kyssar. "Min underbara man." Viskade hon lyckligt.


Jimmy svalde hårt. "Du kan stanna, jag kan gå själv?" Sa han som förslag. Det lät knäppt, det visste han.

Rafael nickade sakta. "Ni ska se de andra doktorerna. På kliniken. De är lika rädda de. Det är därför de låter honom hållas." Förklarade han. Såg mot sin bror. "Om vi får tillräckligt med bevis så kan vi göra det utan problem. Men vi måste ha underlag. Vad är det han har gjort?" Sa Rafael.
Dorian svalde hårt. "Ingen bryr sig egentligen om blodslavarna på kliniken. Även om han gör hemska saker med dem så är det inte tillräckligt. Allan måste ha gjort mer saker, mot andra vampyrer? Då har vi ett bra underlag." Sa han och Lathan suckade. "Information. Man blir inte bara chef sådär. Du måste ha gått över lik för att komma dit så fort som han gjorde." Sa Lathan. "Vi hittar hans väg till toppen då är även hans fall klart." Sa Lathan.

Rummet var vackert men håret som kvinnan släppte ut var ännu vackrare. Hon nickade. "Åh får jag?" Undrade hon osäkert.

Han lade sig vid henne och drog henne till sig.
"Älskar dig till månen och tillbaka 15 gånger om." Han kysste hennes nakna kropp och log.
"Du är min fru och du kommer att kämpa som den lejoninnan du är."

"Nej det kan du inte!" Hon såg på honom och ville kräkas.
"Han kommer döda dig. Om du är ensa,." Hon såg ner.
"Jag följer med hem." Sa hon och ssjönk ihop i sängen.

"Men fortfarande kan vi inte döda någon. Det är fortfarande olagligt. Vi kan ändast få honom sparkad som chef. Men det kommer inte göra honom fattigare. Han kommer fortfarande ha kontroll över mycket."

"Det är klart. Jag skulle så gärna vilja att du borstar det för mig." Hon log mjukt.
"Men först ville du väl sova?"

Allie flämtade nöjt och slog benen om hans midja.

Jimmy såg på henne. "Nej han kommer inte döda mig. Det är jag helt säker på." Log han. "Du stannar, jag återvänder. Då kanske han slappnar av lite. Och ni alla får mer tid." Log han. Detta lät bra tyckte han.

Rafael såg på Maria och log snett. Han och Theodore kunde faktiskt göra det, de var domare men det var inget man pratade högt om. "Visst visst." Sa Rafael. "Han kommer fortfarande begära tillbaka Flora och Jimmy, och med tanke på deras prat så kommer det inte vara en särskilt trevligt återkomst." Sa han. "Hur gammal är Jimmy?" Frågade han sedan. "Rhiannon var rädd för att Allan typ experimenterat på dem, det är ganska så jävla illa om det stämmer. "Sa han. Dorian funderade lite. "Vem var chef innan Allan?" Frågade han. "Vi börjar där."

Aurora svalde hårt. "Men du tillhör Dorian. Jag borde be han om lov." Sa hon tvekande.

"Inte ska du göra så. Du är som en orm." Viskade han i hennes öra med ett leende.

Flora såg på honom och kände hur rummet snurrade. Allt gick runt och hon skakade sakta på huvudet.
"Nej det är inte bra. Jag kommer med. Han blir annars väldigt arg.." Floras hjärta slog fortfarande för fort och hon vitnade mer i ansiktet.

"Det vet vi. Vi är ju de som tekniskt sätt äger hela kleniken. Vi låter bara Allan vara chef för vi har annat för oss." Theodore suckade.
"Varför vi lät honom var för han verkade bra då."

Halo log ömt och tog hennes händer i sina.
"Jag ska berätta en hemlighet. Jag köptes aldrig." Hon nickade och funderade på hur hon skulle säga efter.
"Jag var väldigt sjuk och Dorian var på sjukhuset med Alexander då som hade sitt kontor där. Han föll för mig och tog sig tid att besöka mitt rum varje dag. Jag föll för honom ganska fort om jag ska vara ärlig. När jag blev friskare så fick jag komma hit eftersom jag tekniskt sätt var hemlös. Hade inga föräldrar. Så det här blev mitt hem." Hon visade handen.
"Jag är nu Dorians älskade fru och han låter mig göra vad jag vill... nästan. Han sa åt mig att ta hand om er medan nii har möten. Så att du fixar mitt hår är en helt okej förfrågan att han säger ja." Hon smekte hennes kind.
"Men till kvällen när de har sitt tråkiga möte. För vem vill lyssna på dem?" Hon log ömt.
"De byter ändå språk så de är super tråkiga." Aurora behövde inte veta att Halo förstod Alexander och dem. Hon log och nickade.
"Så låter det som en bra plan?"

Allie fnissade mjukt.

"Men Flora. Jag vill inte att du följer med." Sa han tyst. "Du trivs jättebra här. Det märks." Viskade han.

Alexander såg på dem och log. "Då har ni åtkomst till klinikens papper? Det skulle vara väldigt hjälpsamt." Sa han ärligt.

Aurora lyssnade intresserat på henne. "Men...vad du vill?" Undrade hon och bet sig lite i läppen. "Skulle du kunna åka härifrån och typ handla?" Undrade hon. Det här med möten var inte så himla viktigt. "Hur gör man så att det blir så?'" undrade hon försiktigt.

"Gjorde jag samma sak på dig skulle du böna och be att få mig att sluta." Viskade han i hennes öra.

"Du trivs här med. Jag ser det. Du älskar att vara till hjälp. Du slipper äta på golvet."

Maria nickade.
"Vi börjar där. Men Alexander. Floras hjärta slår så fort. Är hon riktigt frisk?"

Halo log svagt.
"Jag kan det men det kommer inte att gå. Jag har inget körkort så ta sig till staden kan vara jobbigt. Men skulle du inte sova?" Hon smekte hennes kind.
"Vi kan fråga om någon kan köra oss tre imorgon?"

Allie skrattade ömt. "Du har rätt." Viskade hon.

Jimmy svalde hårt. Lutade sig mot väggen. "Jag hjälper honom också" viskade han.

"Med största sannolikhet har hon en panikångestattack. Jag kan inte slå ned dörren. De måste vilja släppa in oss." Sa Alexander allvarligt.

Aurora såg på henne och skakade lite på huvudet. " Vill inte sova." Sa hon ärligt.