Life - Lupple & Medi PRS

"Så efter mötet då." Kíh log. Ethan log svagt oc såg åp Gabriel.
"Får jag gå till byn genom din dörr?" Han log.
"Jag har tror jag kan tänkas leka lite med barnen."

Mi nickade. "Blir bra." Log hon för att sedan tystna när Ethan pratade. Gabriel vände blicken mot Ethan, och log mjukt. "Absolut. "Sa han och svepte med blicken över hans hals. Han personligen hade ju inte mycket problem med det men alla delade inte den synen. "Sammy, följ med honom. Så han hittar och sådär. "Sa han och Sammy nickade, ursäktade sig och kramade om Olivia innan han ställde sig och väntade in Ethan.

Han kände på sin hals.
"Mi kan du läka mina synliga sår så jag inte skrämmer Rose och de andra?"
Han såg mot henne med ett leende.

Mi log mot honom och nickade. "Självklart älskade. "Viskade hon. "Kom så går vi till vardagsrummet. "Viskade hon och tvingade upp honom på fötterna och ledde honom dit. Satte sig bredvid honom och bet hål på sin tumme och strök över hans sår. "Ta med dig Sammy. Okej, Gabriel vill visa gästvänlighet på det sättet. "Viskade hon leendes. Hon läkte ett, två och tre sår. "Något mer?" Frågade hon och studerade honom. Letade efter fler sår.

Han följde med henne och satte sig och log stolt.
"Okej jag lovar att vara snäll. Men ikväll får du göra nya. Jag vill ha mera och de är vackra. Jag älskar dem." sa han mjukt.

Mi så på honom och fnissade lite. "Åh ja det måste du vara, uppför dig på bästa sätt. "Viskade hon leendes och skrattade sedan tyst. "Åh det ska jag allt göra. "Viskade hon och drog ned hans krage lite, men resten av såren var på delar av kroppen han inte visade upp för någon så hon släppte taget om kragen. "Jag älskar dem också. "Log hon och kysste honom lätt. "Gå nu, hälsa Rose. "Bad hon och reste sig upp och gick och satte sig i köket igen.

Han gick efter och såg in i hennes ögon när hon tog bort hans märken och log svagt.
"Jag lovar att vara snäll. Jag är ju bästa vän med Rose. Hade jag blivit det om jag var elak?"

Mi stannade upp och såg på honom. Hon log. "Nej det hade du väl inte. "Viskade hon och smekte hans kinder. "Ska jag ta bort några mer?" Frågade hon. "Armarna kanske. "Sa hon tankfullt och såg på honom.

"Det är nog bäst att du tar bort alla som kan vara synliga." Han suckade.
"Synd jag gillar att smeka dem." han log svagt.
"De är vackra."

Mi drog honom tillbaka till vardagsrummet, tvingade ned honom i soffan och satte sig också där. " Det är en del. "Viskade hon och knäppte av honom hans tjocktröja och greppade försiktigt tag om ena hans arm och började läka såren. " Smeka dem? Varför då?" Frågade hon nyfiket och såg på honom.