Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av superdupermikaelah:}


Vad har hänt?

_{Skrivet av linnvendela:}

Jag är psykiskt sjuk. Fick en diagnos på det för några dagar sen...

_{Skrivet av linnvendela:}

Jag är psykiskt sjuk. Fick en diagnos på det för några dagar sen...

_{Skrivet av Borttagen:}


Det är många som ser en diagnos som första steget till att må bättre, för om läkarna vet vad som är fel så vet de ju också mer hur det skall behandlas. Så håll ut, det är ett steg framåt även om det inte känns som det!

_{Skrivet av linnvendela:}

Grejen är att det är olika för varje person så först måste jag/de komma på vad vi ska göra för att jag ska bli frisk...

_{Skrivet av superdupermikaelah:}

Välkommen in i värmen, bland oss med psykiska problem! Som Yvja sa, det är ett steg framåt. Då kan du få hjälp på rätt sätt, för antagligen har du mått dåligt en längre tid om du fått en diagnos (det är ju ingenting de lottar ut direkt).
Får man fråga vad du lider av för något?

_{Skrivet av Borttagen:}


Alla psykiska sjukdomar är olika från person till person, det beror på att människor är unika och att alla reagerar olika på olika saker. Att det jobbas med din sjukdom är fortfarande ett gott tecken och att först fastställa en diagnos är fortfarande ett viktigt steg.
Det är en kamp att bli bättre, men det är så värt det i slutänden!

_{Skrivet av Luna 1:}
Jag var så hemskt glad idag. Varför?
Idag var den första gången skuggorna inte fick mig att:
1# Darra
2# Gråta
3# Skrika
4# Inte kunna röra mig.

Jag var så glad. Jag kan inte förklara känslan, men det var så skönt. Jag har haft dagar utan skuggor ibland, men det var innan det blev såhär hemskt. Och herregud, vad skönt det kändes.
Men tydigen låter inte min "fantasi" mig att vara glad.

Barnen * började prata med mig i mitt huvud, och det var inte "Du klarar det", det var mordhot (vilket de aldrig har gjort innan), det var hårda ord (de kallade mig elaka saker, påpekade mina fel, osv). Där försvann min dag. De gick några meter ifrn mig, stirrade rakt fram. Men jag hörde hur de pratade med mig i mitt huvud. Och herregud, det var hemskt. Jag väntade i över 3 timmar på att de skulle döda mig.

Nu sitter jag här, det är två timmar sedan barnen slutade prata med mig. Jag är nu lugn, men är ändå rädd. Herregud, jag är skiträdd. Jag undrar några få saker:
1. När kommer barnen tillbaka?
2. Kommer de vara arga?
3. Varför förföljer dom mig?
4. Kommer de döda mig?

Ja, fast, fråga tre svarade dem för några dagar sedan;

Vi kommer vaka över dig (det är vad de kallar det) tills du blir en bra människa. Då du lär dig att vara oskälvisk, bry dig om andra, vara trevlig och sluta vara den hemska människa du är. Någonsin undrat varför folk har hållt sig undan från dig på sista tiden? Det är inte för att du gjort något fel precis, det är för att du alltid gör fel. De har fått nog. Det var därför de inte bjöd in dig till sova över innan. De är trötta på dig.
De hatar dig
Alla hatar dig

Sedan har jag gråtit mycket på bara två dagar. Inte för skuggorna, barnen, eller andra syner. För att jag har precis upptäckt att jag aldrig kommer uppnå det jag vill, jag har berättat för mig själv vad jag vill. Men jag ljög för mig själv, jag har också drömmar. Stora drömmar, sådana jag aldrig kan uppnå. Det slog mig, och det gjorde ont. Barnen gjorde det inte bättre, då detta var en av punkterna de hackade mest på.

Jag orkar inte.


* Barnen, det är vad jag kallar några av människorna jag ser som följer efter mig.