De utvalda

Tillslut drog Ethan med henne till sitt rum och drog fram knippet med örterna och bröt av en bit till henne. "Här". Om allt fungerade hade det varit värt att ligga med kvinnan för att skaffa dem.

Eletha tog emot det, det var som att det inte angick henne. Men hon gjorde honom till viljes, för hans skull mer än hennes.

Ethan log svagt och la sig ner på sin säng. Han kände sig en aning gladare, de hade en plan, ett hopp.

Eletha la sig vid honom, "Kan jag stanna här tills jag måste gå?" frågar hon och kryper intill honom.

"Såklart" mumlade han och kramade hårt om henne. "Du behöver inte ens fråga sådant". Han älskade att ha henne nära, speciellt nu.

Eletha log, "Jag vet, men jag var artig." skrattade hon och kramade om honom, hon ville härifrån mer än någonsin.

Ethan kysste hennes kind. "Vi tar oss ur det här på något sätt" mumlade han. Han blundade, och det dröjde inte länge fören hans andning saktade ner och han sov.

Så snart Ethan somnade kröp hon sakta ur sängen.
"God natt min älskade." sa hon, kysste hans kind och bredde över honom täcket innan hon försvann ut ur rummet till Randas bädd.

Ethan mumlade i sömnen och trevade efter Eletha då hon försvann från honom. Han vaknade till en stund senare och såg sig om efter henne. Men han insåg snart vart hon var.

Eletha kom snart till Randas gemak och sängkammare, det blev som förr, som föregående natt som det brukades.