Förändrad värld Lupple & Medi

"Nu pratar du som en förlorare. Du borde döpa om dig till Allie förlorare." Han pussade hennes kind.
"Du kommer att klara det. Jag kommer fan se till det. Du är ju Allie Vinther för tusan. Så klart du kommer klara det..."


"Jag vill nog vara i ert rum." Hon såg ner.
"Jag sover dåligt om jag är på nya ställen."

Maria log mjukt.
"Vi fixar med mensskydd till sängen. Det är ingen fara för oss." Hon såg på Rafael.
"Vill ni se er om?" Hon visade med handen.
"Varsegoda."

"Det ska bli. Men jag tror verkligen inte de vill vara vän med Allan. Rhiannon såg skräckslagen ut. Rafael ville beskydda henne och hade något hatiskt i blicken. Så vvarför vara buddys?"

"Jag mår sådär. Jag ska inte ljuga och säga att jag mår bra." Hon såg på honom och skämdes.
"Jag har blödningar igen." Viskade hon.

Allie fnissade till. "Älskade. Svär du nu?" Viskade hon förtjust och smekte hans kinder. "Jag ger inte upp." Viskade hon ärligt.

Han nickade. "Okej. Du bestämmer det." Log han och tog hennes hand ömt och ledde henne in till rummet. Det var ett vackert rum.

Dorian nickade. "Jag vill bara vara säker. Men du har säkert rätt. Som alltid." Viskade han uppmuntrande.

Jimmy såg på henne. "Jag är ledsen." Viskade han. Han kunde inte särskilt mycket om ämnet. Förutom det mästaren berättat. "Kan jag göra något?" Undrade han.

"Ibland. men då förtjänar du mitt efternamn." Han kysste henne mjukt.
"Allie Vinther. Hur vacker är inte du?" Viskade han och log.
"Men du är vackrare naken så klä av dig."


"Jag har inte alltid rätt." Hon lade armarna om honom med ett leende.
"Jag tar hand om dem ikväll. Kan ta hand om Flora och Jimmy med." Hon smekte hans kind.
"Vi kan ta över vardagsrummet och se film."

hon var nära på att nämna Allan och nickade.
"Det är ganska smärtfullt. Men jag får det där godiset Alexander ger oss. Det som är mycket järn i."

Hon besvarade hans kyss och klädde varsamt av sig framför honom.

Han nickade. "Mycket klok idé." Sa han leendes. "Så smart, hur har jag lyckats få dig?" Undrade han ömt.

Han nickade sakta. "Det är bra." Sa han viskande. "Får jag berätta en hemlighet?" Viskade han.

Han gjorde det samma och klev ner i badkaret.
"Vi kan göra det du önskar sen." Sa han och började smeka hennes kind.

"Du kiddnappade mig." Sa hon och skrattade till.
"Nästan kidnappning." Hon tog hans hand. Smekte hans ring och såg upp på honom.

"Det är klart att du får. Det är nu vi är fria. Så tala ditt hjärta." Viskade hon ömt.

Hon nickade sakta och satte sig ned i vattnet. Det var så skönt att vara omgiven av vatten.

Han flinade lite. "När ska du sluta använda det mot mig?" Flinade han och kysste henne ömt.

Han svalde hårt, tittade ned. Drog upp benen till hakan och lutade pannan mot knäna. "Ibland. Typ nu. Så..."Viskade han stammande. "Saknar jag honom." Erkände han, knappt hörbart.

"Är du lycklig nu?" Tristan satte upp hennes hår.

"Aldrig. Ibland är det roligt." sa hon och lade armarna om honom.
"Ska jag gå och pressentera mig?" Viskade hon tyst.

"Du saknar... vår.." Hon avslutade inte meningen och hon gick fram. Tog hans händer.
"Har du fått pratat så här fritt, öppet någon gång? Har han gett dig så här gott beröm över småsaker?" Flora såg förkrossad ut.
"Han är en våldsam man."

Allie nickade. "Älskar att bada." Sa hon ärligt och lutade sig mot honom med ett avslappnat leende.

Dorian flinade lite. "Som sagt, smart." Log han för att sedan lyssna. "Inte än. Låt dem..."Sa han men tystnade. Lyssnade.

Jimmy kände hennes händer och kramade dem försiktigt. "Jag vet att jag inte borde. Jag fattar det." Viskade han upprört. "Men han är inte alltid elak. Det vet du." Mumlade han och kände några tårar på kinderna. "Han behöver mig och jag är inte där." Sa han sorgset.

"Mer än mig?" Han lutade sig tillbaka och såg på henne.
"Jag skojar älskade..."

"Okej senare. Jag ska hjälpa mamma plocka undan. Sitt du här.

"Rafael?" Rhiannon hade gått in och satt sig på sängen.
"Får jag sova en stund? Jag känner mig trött och hängig.."

Flora torkade bort tårarna och tog hans ansikte i sitt.
"Jag är livrädd när vi kommer tillbaka. Jag är rädd för bestraffningen vi kommer få. Hatat när han ger oss den bestraffningen han tror vi förtjänar." Hon skakade på huvudet.
"Han visar inte så mycket av sin goda sida till mig." Hon släppte hans kinder.

Allie flinade och såg på honom. "Tyst nu." Sa hon skämtsamt och skvätte lite vatten på honom. Lekfullt.

Dorian nickade sakta åt det hon sa och fortsatte att lyssna på Jimmy och Flora.

Rafael nickade. "Såklart du får." Sa han ömt och hjälpte henne ned i liggande ställning och bäddade ned henne under täcket. "Sov du." Log han.

Jimmy såg på henne. "De kommer döda honom. Jag tror det är därför de här andra är här. " Viskade han och satte händerna framför munnen. "Men de kanske inte lyckas. Jag vill inte att Maria, Dorian, Halo och alla dem ska skadas." Fortsatte han sorgset. "Jag tror jag måste berätta för dem. Hur han är. Men jag vet inte om jag vågar." Viskade han osäkert.