prs yehet & kkaebsong

I tystnad låter Joshua blicken vila på den äldre, innan han stirrar in i eldstaden istället.
"Ingenting är fel," envisas artonåringen innan han ser upp mot Zihao igen. Nej, han vill inte prata om det, varken om såren som växt till sig, eller Andrew. Han biter sig hårt i läppen innan han sätter sig mer bredvid honom. Ögonen stirrar ner på sina små händer där nagelbanden är upprivna, Gud så patetisk han är. "Zihao.. ni båda betedde er konstigt.. är du avundsjuk på henne?"

Avundsjuk? På Ellie? Zihao höjde ett ögonbryn samtidigt som han krånglade på sig kläderna som Joshua lagt fram åt honom.
”Nu kokar du bara ihop en massa falska teorier. Jag är mest sur eftersom du dissade mig igårnatt och gick och gosade med Haru istället för mig”, muttrade han och rodnade svagt. ”Och så tycker jag att Andres tjej är riktigt, rikrigt skum..hon irriterar mig”, förklarade nittonåringen och rynkade lite på ögonbrynen, samtidigt som han drog tröjan över huvudet. ”Varför skulle jag vara avundsjuk på henne? Har redan allt jag någonsin kunnat drömma om, din lilla räka.”

Med rynkade ögonbryn ser Joshua upp mot Zihao i tystnad, innan han lägger sig ner på sängen, armarna utsträckta på vardera sida av kroppen.
"Jag gick för att prata med Yaosu, sen ville jag inte störa dig och Weimin." Berättar han och sluter trött ögonlocken. "Pågrund av det simpla faktumet, att hon är Andrews flickvän? Både du och Andrew verkade bittra.." viskar han och kikar upp mot nittonåringen, glad över att konversationen om såren glidit bort.

”Hur många gånger ska jag behöva förklara det här för dig, Joshua?” Utbrast Zihao och satte sig i grensle, tvärs över den yngre. Händerna grep tag om de smala axlarna och ögonen mörkade med ens. ”Jag är inte kär i Andrew och jag har aldrig varit det. Det är dig och bara dig, jag vill vara med”, sade han med en lätt morrande underton. ”Om jag behöver gå igenom dt här med dig en gång till så svär jag på att jag kommer slicka dig i ansiktet för resten av veckan, och vet du vad det betyder? Att du kommer lukta alldeles hemskt de kommande dagarna.” Återigen, väldigt bra på hot.

En grimas stryker sig över ansiktet när Zihao sätter sig gränsle över den tunna kroppen, förbaskade sår.
"Förlåt.." viskar Joshua med ett svagt leende över läpparna, men varför hade de två nittonåringarna bettet sig så konstigt? Eller var allt bara inne i hans huvud, överanalyserade han? Dock skrämmer den där elaka undertonen honom något extremt, men det får väl han hålla för sig själv helt enkelt Även om han inte är övertygad alls, så måste han helt enkelt bita ihop. "Jag ska inte ta upp det igen." Blicken, som vilat på sin egna bröstkorg, där såren gömmer sig, flyger upp mot nittonåringens ögon istället.

Nittonåringen lutade sig tillbaka en aning och fingrade lite utmed Joshuas kinder. Han lät huvudet falla på sned innan han plötsligt drog upp den andres tröja, som den ohyfsade idioten han var. Ögonen fäste sig på såren samtidigt som några fingrar letade sig utmed kanterna på ett av dem. Så hans aningar hade alltså varit korrekta, precis som Andrews? Någonting hade inte riktigt stått rätt till. Kanske det fanns mer till det, men det infekterade såren var åtmsintone en del av problemet.
”Joshua..” började Zihao och lät blicken glida mot artonåringen. ”Varför sa du inte bara någonting istället för att hålla det här för sig själv? Vi måste ta dig till sankt mungos eller någonting, du kan inte bara fortsätta ignorera problemet längre”, konstaterade han oroligt och lät tyget falla tillbaka över den slanka överkroppen.

När tyget glider över överkroppen känner Joshua genast hur vinden slår honom hårt, och gåshuden stiger längs armarna.
"För att det inte är någonting jag inte kan hantera," påpekar artonåringen och försöker att tappert glida ifrån Zihaos grepp. "Sankt mungos kryllar med dödsätare Zihao, jag tänker inte åka dit, inte du heller." påminner Joshua och gömmer ansiktet i händerna en kort stund. "Plus var jag redan fylld med ångest pågrund av tanken att du kanske skulle ha känslor för någon annan.. jag ville inte direkt dra ut det mot dig."

”Vad är det egentligen som får dig att tro jag kanske har känslor för någon annan? Förklara det gärna för mig, för jag kan verkligen inte förstå mig på hur du kokat ihop några sådana funderingar överhuvudtaget”, mumlade nittonåringen och kupade händerna om den yngres ansikte. ”Egentligen spelar det ingen roll, sålänge du lovar att släppa alla sådana funderingar”, viskade Zihao och pressade försiktigt läpparna mot Joshuas panna. ”Förstår du inte att vi båda mår dåligt av det? Mest du, men det tär på mitt psyke också..vill bara att du ska må bra, okej?”

Joshua låter sina fingrar gripa tag i tyget på Zihaos tröja, drar honom intill sig så att han kan krama om honom. Kroppsvärme är den bästa värmen, och Zihao är den bästa värmen.
"Jag vet inte.. det är bara sättet ni pratar med varandra på, ibland överanalyserar jag allt, och det vet jag mycket väl. Som på tåget när vi var påväg hit, han verkade gilla dig.. och idag, verkade ni båda så bittra. Det kanske inte betyder något, men min dumma hjärna antar alltid det värsta." förklarar artonåringen i en viskande ton medan han lutar kinden mot nittonåringens bröstkorg. "Jo, jag vet."

”Du, Andrew är en av mina bästa vänner, precis som Fred och George, Julian och den där tjejen är några av dina bästa vänner”, förklarade han långsamt och slingrade armarna om Joshua med en liten, nöjd suck. ”Förstår du? Bara för att jag och Andrew är kompisar betyder det absolut inte att vi är kära i varandra, dumbom”, fortsatte nittonåringen med ett litet skratt och drog in den yngres ljuva doft. Beroendeframkallande, minst sagt. ”Men vi måste verkligen göra någonting åt de där såren, det låste väl till och med du hålla med om? Annars kanske du blir typ sjuk och döende igen, vilket jag absolut inte kommer att tillåta.”