Rollspelare & Wolfy prs

"Hej, Leah.. Hur är det?" frågade han, kände sig otroligt nervös. Han körde iväg en bit när syskonen hade klivit ut från bilen. Han drog handen genom håret och bet sig hårt på läppen.

Det kändes nästan som om hjärtat stannade då hon hörde Jasons röst. Hon bet sig hårt i läppen för att inte brista ut i gråt och höll krampaktigt tag om mobilen, som om det skulle ta henne närmare honom. Varför ringde han henne nu? Och vad skulle hon säga? Han verkade ha det så kul i Kuba så det kändes löjligt att hon gick omkring och var nedstämd.
”Bra..” sa hon tillslut och snurrade en slinga av sitt hår runt fingret, ”ville du något speciellt?”

"Jag ville bara prata med dig, se hur du har det... Jag såg bilden som Jess la upp, du ser helt otrolig ut. Jag är så stolt över dig, Leah. Du ser bättre ut än vad du gjort på månader och du gjorde det helt själv." sade han lugnt, fick nästan hålla sig från att gråta men kunde inte hindra några tårar från att rinna ner. Han svalde hårt och drog handen över ansiktet.

”Vilken bild?” Det tog en stund för henne innan hon fattade att Jess lagt upp något på snapchat. Så typiskt henne. ”Jag lovade ju att jag skulle äta.” Hon ryckte smått på axlarna trots att han inte kunde se henne, saknade honom otroligt mycket och bara hans röst gjorde henne gråtfärdig.

"Jag älskar dig så mycket, Leah." sade han hest, svor tyst till då han kände hur hans röst brast. Han skakade lite på huvudet åt sig själv och drog handen över ansiktet. "Jag kommer tillbaka för dig, jag svär på allt. Det är omöjligt att jag släpper dig ur mitt liv, du är det bästa som hänt mig." sade han tyst.

”Jag älsk- gråter du?” Hon snyftade själv till då hon ställt frågan, kunde inte längre hålla sig då hon hörde på honom att han grät. Nu ville hon inget hellre än hålla om honom och hade god lust att hoppa på första bästa flyg till Kuba. ”Kommer du hem?” frågade hon tyst, hoppades att det var vad han menade.

"Nej... Jo." sade han nästan lite blygt. Han tog ett djupt andetag och nickade lite. "Jag måste nästan det nu, du får ju inte tro att jag är en liten mes. Men kommer vi klara att vara med varandra nu, Leah? Jag vill inte stoppa dig i något, tänk om din ätstörning är mitt fel?" mumlade han lågt.

”Jag vet inte.” Hon visste helt ärligt inte hur deras förhållande skulle komma att se ut nu. ”Men jag vill hellre att vi löser allt tillsammans än på egna vägar.” Hon behövde Jason i sitt liv, hos sig och hon kämpade hellre med att bli frisk samt att hjälpa honom att bli ren tillsammans.

"Jag är hos dig på söndag. Okej? Lova mig att du äter som du ska tills dess." sade han lågt och bet sig hårt på läppen. Han ville helst dit redan ikväll men han hade ett jobb under festen som han behövde sköta. Han började köra tillbaka till festen fast inte snabbt alls, hade inte bråttom med att lägga på. "Jag älskar dig mer än allt, ta hand om dig Leah." sade han leendes.

Att behöva vänta ända till söndagen gjorde henne lite besviken men det var ändå bättre än ingenting. Och det var ganska så snart ändå.
”Jag lovar.” Nyheten om att han snart skulle vara hos henne hade gjort henne så pass glad att hon inte skulle ha så stora svårigheter med att äta. ”Jag älskar dig också.” Hon hade saknat både att höra och säga de orden. ”Och Jason? Förlåt. Jag vet att det är för sent att säga det nu men.. jag borde inte ha låtit dig gå.”