De utvalda

Ethan skakade på huvudet. "Nej, men du borde" sa han och såg upp på henne. "Du är redan blek och man ser hur du magrar för varje sekund". Han hade inte sett henne äta sedan de kom hit.

Eletha sa inget mer om saken, hon varken ville eller kunde äta, som om Randa skulle låta henne vara då eller något.

Ethan suckade djupt och satte sig närmare henne. "Snälla Eletha" bad han lågt. "Snälla ät, jag lovar att äta då också".

Eletha bet ihop och såg på skålen, men om han åt? Hon tog sakta skeden men motvilligt.

Ethan log svagt. "Tack". Han tog sin egna sked och började äta, sakta, men han åt.

Eletha följde hans exempel, sakta gick det. Hon behövde det kanske, hon hade inte märkt att hon magrat, men hon hade heller inte märkt att hon inte ätit sen hon kom hit, som ho glömde bort sig själv.

Tillslut hade Ethan ätit upp allt. Han kände sig faktiskt lite bättre nu...Även om han hade ont och kände sig tom.

Eletha åt upp hon med, det gick sakta och hon var ovan, hade hon verkligen inte ätit på hela tiden? Hur länge hade de varit här? Dagarna flöt ihop för henne.

Då Ethan såg att hon var klar tog han hennes hand. "Kom, du behöver örterna". Han reste sig och började gå.

Eletha följde med, lät sig föras om han nu ville det. Nu var de lediga för dagen även om Eletha skulle besöka Randa till kvällen.